Dagens Nyheter – 1 oktober 1867, sida 3

Hvarjolenda Hyheier. Konung Gustaf III:s besök i Wexiö. 1776 i okirober, (Ur en afliden mans handskrifter.) I Kronobergs län var en bekant skönket, som var en skatt i fin provins, och ryktet om henne hade kommit till hofvet. Det var en ung fr: K.; som hade den lyckan att hafva en bror som page vid hofvet: K: m:t var ganska nyfiken att ae henne, och befallte att cour skulle om aftonen vid deså ankomst vara tillsagd. : Men kon. kom ej förr än k!; 11 om natten, och då voro redan alla skönheterna så sömniga, att de ieke orkade afvakta en sådan lycka; H. m: kom och måste lemna sia otålighet till andra dagen; då han boppades få se den vackra fr; K., hvilken han redan i sin tanke utsett till hoff:öken hos hertig Carl; Denna otålighet att se henne siillades något ge nom en uppvaktniug h. m:t fick af sin minister vid spanska hofvet kammarherre B. Sparre; som nu direkte kom från Spanien: Under sin mission var hb. m. ganska missnöjd med honom; han var illa och sent underrättad om alla saker; han var ofta på vägen att rappellira honom; och hade: ej dess slägt arbetat i dess favör hade: det händt. Men nu hade han ett gynsamt bref fråa konungen i Spanien, och allt blef då väl; Men huru skulle man få se den vackra fr. Kl — det var icke att försumma. Resan skalle anställas om morgonen bittida; och man kuade ej bedja ena fr. presentera sig på en lev62. Landshöfd: Nackriug att ställa sig in proponeradeh. m:t att i domkyrkan göra en bön, och ville han åtaga sig att i den främsta bänken midt emot h. m:tlåta placera henne: Projektet togs an: K; m:t gick till domkyrkan; Vid porten blef. han mottagen af den gamle biskop Osander; hela konsistorium och stadens presterskap, som med en helig nit förde h.m:t till sin bänk. Aldrig har man sett dem så ifriga i sitt embete; de sjöngo psalmer och upphöjde sia sträfva röst: Emellertid voro allas ögon vända till den vackra fröken; som med skäl kan kallas vacker; Det är den första hoffröken som blifvit promoverad i en domkyrka: Då bönen. var slutad; oeh bh: m:t gick henne förbi, belsade han mycket nådigt, och man kunds straxt se att det ej blef den sista helsning hon skulle få, Hon blef genom dess bror proponerad att komma -tillhofvet: Meu hon hade ännu den billiga fruktan man bör hafva för detta ställe; och ursägtade sig dermed att den