Dagens Nyheter – 18 september 1867, sida 2

ullt af breda och djupa ärr; huden gulblek å att de uppsvällda ådrorna tygligt afteckna ig, hvarigenom hela ansigtet får en blåblek einte;s För öfrigt är hans dfag intet sägande och föga markerade: Hans uppträdande förråder den råg suparen. Nykter lär han vara en beskedlig karl; men ytterst vildsint och oregerlig, då ruset fått makt med honom. Kl..omkring 5 i förrgår afton, började förhöret raed Margareta Larsson: Med ledning af de upplysniogar, som småningom vunnits vid de träget fortsatta spaningarne och undersökningarne; sökte polismästaren Östlund utleta sanningen af den brottsliga; hvilken ända ini sista stunden nekade, och gråtande förklarade att hon vore oskyldig till mordet; I samma mån; som förhöret med henne fortgick och gaf anledning till personers hörande, blefvo dessa; som på undersökningen voro förberedda, genom telegrafering till de olika vaktkontoren kallade; så att omkring 11 personer kommo tillstädes och hördes under qvällens och nattens lopp. Margareta Larsson fick under ransakningen ånyo redogöra för den hvita kjortel; det kalsongpar och de näsdukar; som Kon efter mordets begående innehaft, hvilka af renbållningehjon anträffades bakom en soplår; stående på gården till det hus, i hvilket Margareta Larsson bott, och hvilka igenkänts hafva tillhört den mördade; Om åtkomsten af dessa kläder har hon förut afgifvit sväfvande uppgifter, och hon upprepsde nu till en början, att hon på torsdagsförmiddagen; då hon efter ett besök hos mamsell Laurell på hemvägen kl. 10 f. m; pas serat Johannis kyrkogård, hittat ett knyte liggande mellan klockstapeln och kyrkogårdsmuren; hvari dessa kläder legat. På kyrkogården och i det upphittade knytets närbet hade trenne personer befunnit sig; hvilka sett Larsson upptaga knytet och bära bort det; utan att yttra något: Denna otroliga historia; som hon uppdukade; röjde synbarligen; att hennes sinne; själsnärvaro och vaksamhet genom vistandet i fängelset blifvit slappad; Hon ansattes nu med frågor, då hon blef allt oredigare i sina svar; samt började tala om; att hon förmärkt ifrågavarande personer, syssla invid kyrkomuren; liksom de derstädes sökt någonting som de gömt: Det hittade knytet med dess innehåll påstod hon sig hafva gifvit Eriberg om torsdagsaftonen; och skulle denne dermed begifvit sig till en med Fribergs syster gift pantlånare vid namn Wahlberg, boende i huset n:r 11 Jungfrugatan; för att pantsätta de hittade persedlarne: Angående denna uppgift hördes Wahlberg och Friberg; hvilka voro tillstädes; men båda: nekade bestämdt och påstodo; att Margareta Larssons berättelse var en dikt; hvarpå de likom öfriga inkallade och hörda personer fingo aflägsna sig och begifva sig hem; Förhöret med Margareta Larssor fortsattes; och nu ytterligare ansatt med frågor och oupphörligt beträdd med tvetalan i sina föregående uppgifter; vacklade hennes hårdnackenhet allt mer och mer: Hon uppgaf slutligen; till sin här ofvan nämnda berättelse, att hon, hvars nyfikenhet blifvit väckt af de förrbemälde personernas sökande i kyrkogårdsmuren, sednare; då dessa personer gått sin väg; begilvit sig till stället samt då i muren mellan stenarne observerat; att silfver blifvit gömdt derstädes: Detta omtalade hon för Friberg; och på torsdageqvällen; sedan det: blifvit imörkt, hade båda två undersökt kyrkogårdsmuren; der de anträffat några silfverskedar: Till en början kunde hon icke förmås uppgifva huru detta af henne och Friberg tagna silfver användts; men slutligen berättade hon; att Friberg tagit detsamma och sent på torsdagsqvällen dermed begifvit sig till sin svåger Wahlberg: Härmed var brottet röjdt: Tiden var långt framskriden på natten; men poliskonstapeln Cederborg begaf sig genast, åtföljd af ett par konstaplar af detektiva polisen; till makarne Wahlbergs hem; medan en annan konstapel beordrades att föra Friberg till poliskammaren. Förhör hölls af kommissarien Cederborg med makarne Wahlberg i deras bostad, och dessa vidgingo; att Friberg på torsdagsqvällen kommit kem till dem; medförande tre matskedar af silfver, 6 desertskedar och 4 silfverskedar samt en silfvergaffel; hvilka saker han uppgaf hustrun ha hittat och sagt sig till en början ämna lysa —