Dagens Nyheter – 18 september 1867, sida 2

den; ett fantasiland som blott hopp och läng tan skapa och som endast ungdom och oerfaremhet tro på. I dessa -lättfotade drömmar; som kommo och försvunno och berörde hennes själ som en doft; hade hon stundom sett samma, gestalt; hört. samma anspråkslösa och fängslande stämma; läst kärlek uti samma blickars Det var som om nu med honom plötsligt kastades ett starkare ljus öfver dessa brokiga bils der; som visade dem skönare än någonsin förr; ett ljus i hennes hjerta; som förklarade mången hängången timmas längtan och förväntan: Hon rodnade och fruktade, att. alla dessa hemligheter skulle stå skrifna på hennes panna: Hon fortfor att vara ovanligt tyst denna afton och ställde ännu mera sällan någon fråga till,honom; Kärlekens bästa språk består icke heller af ord: Hon lyssnade till hvad han berättade; om det han tillfälligtvis varit vittne till; men ständigt blott om andra. Men :hvarföre talade han icke om sig sjelf; hvarföre undvek han så omsorgsfullt hvarje anledning dertill? Bevisade icke den sårade armen; som han bar i band, det bleka; lidande ansigtet; att äfven han skulle hafva en historia att berätta, sitt eget upplefvade drama att omtala? Motsvarade han alla de egenskaper hon tilldelade honom? — kanhända icke en enda; hon förenade blott sina drömmar i hans person; utstyrde honom som ett barn kläder sin docka med den brokigaste prydnad; och såg honom blott i det Jjus; som utgick från hennes eget hjerta; Så slutades det första mötet, som sedan skulle få så mycken betydelse för Adelgunda. Hemvägen förekom henne vacker och herr