Dagens Nyheter – 14 september 1867, sida 2

nier hade de t:-ex: dragit ut 30 lådor och rändt upp och ned på Hlvarenda: Till och med sängarne hade de genomsökt. Hos fru; Lundberg hittade de dock ej på gömstället för silfret. : Eljest hade de fått dyrbarheter i öfverflöd: Förteckningarne från hr Fallstedt och Willers upptaga 4 eller 5 stora, tätskrifna sidor; och ändå har man sedan upptäckt att mera blifvit stulet ifrån dem. Efter lågt åsatta värden uppgafs förlusten hos notarien Fallstedt till 654 rdr; hos notarien Willers till 2,410 rår och hos enkefru Lundberg till 100 å 150 rår: Bland de stulna effekterna voro guldoch silfverur; nipper med diamanter och briljanter; brocher, bordsilfver; gångkläder, linne m;: m. Någon tid efter att stölden skett hos notarien Fallstedt hittade folk vid Komötet i en buske 2 sidenklädningar, en knippa dyrkar och 57 nycklar. Klädniogarne voro stulna hos honom. På ett ställe i en skog hittades en vårdslöst ditkastad bordsurtout af silfver; som tjufvarne funnit obeqväm att bära. Då enkefru Lundberg, som bodde å Dalarö; skulle underrättas om den i hennes bostad här i staden begångna stölden; aneåg sig öfverkonstapeln Oberg vid detektiva afdelningen icke böra rättfram meddela sig derom till den ålderstigna enkan; som ej långt förut förlorat sin make; utan han anmodade en af husets gamla vänner att framföra den ledsamma nyheten. Den gjorde dock en så stark verkan på den 67-åriga frun att hon genast fick en blodkongestion åt hjernan; hvaraf hon samma dag afled. Detektiva polisen spanade fitigt efter de djerfva tjufvarne och slutligen fästade den sin uppmärksamhet dervid att ett par unga karlar; hvilka något obetydligt arbetat som bergsprängare; länge visat sig ega större tillgångar än de kunnat bereda sig genom sitt ringa arbete: Man erfor att de i onsdags fjorton dagar sedan rest på ångfartyget Orion till Oscarshamn. Förliden fredag reste öfverkonstapeln Öberg och konstapeln Sandell; begge vid detektiva afdelningen, på ångfartyget Transit till Oscarshamn för att uppsöka de misstänkta: Desse voro: förre artilleristen; bergeprängaren Gustaf Adolf Eriksson Hjert; 24 år gammal, förut för stöld dömd till 8 måaaders straffarbete; från hvilket han utkommit för omkring 2 år sedan; och skräddarlärlingen Carl August Jonsson; endast 20!2 år gammal; Begge äro från Högsby socken af Kalmar län och hafva sina föräldrar der lefvande; Hjerts på torpet Kylshårfva och Jonssons på torpet Söderberg; begge hörande under Berga sätesgård; På lördagsaftonen ankommo detektiverna till orten: De funno hos all kronobetjening; som de vände sig till; den största beredvillighet att bistå dem i deras forskningar. De begge Högsbypojkarne; såsom de i orten kallades, hade på lördagsmorgonen begifvit sig ut på en lustvandring åt Bockhara; man fann dem således icke hemma. Detektiverna; försedda med fotografier af de misstänkte; begåfvo sig på söndagsförmiddagen till Högsby kyrka; i hopp att der träffa dem; De väckte der ett visst uppseende: De voro Stockholmsklädda; och som Högsbypojkarne gjort sig, på den korta tid de varit hemma; vidt beryktade för sin gentilas klädsel; togo många af allmogen hrr detektiver sjelfve för att vara Högsbypojkarne: Aftal träffades med kronofogden Nystedt på Kolsrum att han skulle biträda med att gripa de misstänkte i fall de; såsom man väntade; komme åt Högsby; och med en person i närheten öfverenskoms att han skulle sända sina tjenstflickor ut att möta Högsby-pojkarne och uppehålla dem till dess att kronofogden; uppå anmälan, hunne inställa sig. På söndagsaftonen ankommo Hjert och Jonsson från sin lustvandring till Staby postkontor. Hjert gick in på postkontoret och frågade om han hade något bref att få. Han fick ett sådant från Stockholm; men öppnade det icke; utan stoppade det i fickan; gick ut till den väntande kamraten och fortsatte vägen åt Högsby kyrka: Hade han genast öppnat och läst brefvet skulle han deri funnit en varning: Troligen hade de då icke begifvit sig åt Högsby eller hemmet, utan genast dragit åt annat håll Arch måhända hlifvit mvalkat avåra att artanna RR a