Dagens Nyheter – 14 september 1867, sida 2

— Men stulit har du ändå! — Jo, det är tvärsäkert det: — Inga näsvisheter din lymmel! Svara rent på mina frågor! När och hvar stal du, och hvad stal du för slag? — Jag stal en enda gång, men det var i Tyskland; och då knep jag mig en major; som sen blef general; men det var tjufgods förut; ty innan jag knep honom från de kanalje fransoserna, så hade de knipit honom från oss: Det syntes att. en stark sinnesrörelse försiggick inom Edenbjelm: Han stödde armbogen mot bordet och betraktade länge den stackars lösdrifvaren: Men snart var det som en sky dragit sig öfver landshöfdingens ögon; och att den medförde regn; det kunde man se deraf att landshöfdingen efter en stund strök den afviga handen ett par gånger fram och tillbaka under pannan. En vink af handen framkallade till Edenbjelms stol en af betjeningen. Zn hviskning i dennes öra, en ny vink och tjenaren trädde åt sidan. — Jaså! din gök; återtog Edenbjelm och gjorde ett försök att ryta, men Hallethors låssmed var denna gång en kruka och orden fastnade i halsen på honom. — Ilar du stulit majoren; så skall du få din löm f.stän sent. Extra judicielt att börja med. För ned honom! — Häl — stönade lösdrifvaren — det var mig en ettersvarfrad ;::; Mer hann han ej säga; han utfördes genast ur salen. De innevarande betraktade landshöfdingen med missnöje, och Edenhjelm; liksom besvärad af denna opinionsyttring; gick in i ett af små