Dagens Nyheter – 12 september 1867, sida 1

in i sina mörka gömsler vid folkets enhälliga jubela etc: ets: Sålunda gjorde Carl Johans-förbundet 50 åriga föreningsdagsfesten till ett censtämmigte firande åt Carl Johans minne. Enstämmigheten härutinnan torde dock hafva varit tvifvelaktig; äfven om man lemnade ett rättvist erkännande åt Carl Johans åtgörande i Norge 1814, der han på ett utmärkt sätt fullgjorde sin pligt. Uti det ordförandens tal; hysrur jemväl ofvanstående är taget; och hvilket börjas med ett utrop, att den store konungens minnea framstått lagerkrönt; friskt och herrligta under det förflutna minnesvärda året (1864), citeras ur hertigens af Östergötland (förbundets efrämste ledamote4) tal vid festmiddagen i Upsala å Carl Johans 100:de födelsedag: en stor mans minne framstår i allt klarare och skärare belysning ju mer tidsrymden lägger sig emellan den tid han lefde och verkade; Det förhåller sig så, som med Phidias Minervastod på Parthenon — sedd på afstånd fördunklade den alla medtäflares försök — eller som alpkedjan, visterligen äfven på nära håll majestätisk — men; sedd på afstånd, höja sig dess af solen :belysta spetsar i purpur och guldl! Ordföranden beklagar — ty det :bör -smickra — att icke ett tal af så dråpeligt värdea blef antecknadt för att — hur smickrande! — i sin -helhet blifva infördti Förbundets förhandlingar; Hvad som räddats från glömskan är emellertid :en sanning, om dock ej så ny; men det kan vara tvifvel underkastadt huruvida densamma eger tillämpning å Oarl Johan; kanske .deremot på ett par af våra Gustafver och några Wasa-Carlar: Förbundetfigläder sig mycket åt att — sedan norska afdelningen af Förbundet, om man tager årsberättelsen efter hokstafven; subskriberat för (att mana Norge ätt anskaffa medel till uppresande af en Carl-Johans-staty i Christiania, till hvilket vackra beslut Svenska Förbundets bestyrelse pr telegraf lyckönskat den Norska — snart äfven i Ohristiania få se solen belysa hjeltekonungens bild: Ordföranden slutar sitt granna tal med att uttrycka sin tillfredsställelse öfver alla tillfredsställande tilldragelser under förflutna året, men han påpekar dock nödvändigheten deraf, att Förbundet ej under ett enda år låter sin verksamhet hvila: Förbundet; säger han, bär likt våreps vindar värma och lifva — framlocka historiens -genius och sångens svanor — allt til förherrligande af Carl Johan: — Vår tösen sr: Hell! minnet af den krigets son, som gjort sig värdig 2:ne kronor! Hell! Eridsförsten; stiftaren af Sverges och Norges förening, stamfedren för vår konuvgaätt! En skål, m; h.; för hjeltemodets; snillets och bjertats herrligaste triumfer! Ena skål för Carl Johans odödliga minnel — En tirad; värdig ett stort minne! Det obetydliga, som här blifvit framdraget af Förbundets förhsnälingar; torde vara tilltäckligt för att visa Förbundets syftemål. — Att sålunda i ett land; som joke utan skäl berömmer sig utaf sin upplyering, försöka föra historien och allmänna omdönret till vidunderliga öfverdrifter; är redan i och för sig en anmärkningsvärd uppgift för ett sällskap. — Detta .kan :dock,.på sin höjd; endast orsaka framtida historieskrifvare besvär: Men deremot är det af stor betydelee och särdeles betecknande; att snart sagdt alla våra framstående män låta använda sig för detta ändamål; och då .man jomför statskalendern med förteckningen å Förbundets raedlemmar, tvingas man nästan till antagandet; att de göra det i utbyte mot nådiga vedermälen och utmär