Dagens Nyheter – 12 september 1867, sida 1

trappar. En annan hög gestält sprang i detBsmma fram öfver platsen från den djupaste skuggan; och en jublande stämma ropade: — Nu; Engelbrekt fällde jag dig dock! Tätt i spåren af skytten framilade Kerstin, och jäst som den förre var alldeles invid den fallne; kastade hon sig med en styrka och vighet; hvilken förekom onaturlig; öfver bonom och omfattade med båda sina händer hais strupe. Nils Engelbrektsson stod ögonblickligen vid hennes sida och lyckades med knapp nöd rycka henne bort från bågskytten; Denne var nästan qväfd och hans öga stirrade vildt omkring sig. Men Kerstin slet upp hans tröja; och i månljuset glittrade hans silfverkedja omkring ekyftens hals: Innan Nils kunde hindra det; hade hon slitit kedjan från mannen. Nu hade Engelbrekt hunnit fram på sina. kryckor. Hans blick träffade flicken på knä med den glittrande kedjan i sina högt upplyftade händer, liksom tackade hon den högste för det hon vunnit. Engelbrekt kunde dock blott egna henne en blick: Hela hans själ var rigtad på den högväxte starke mannen; som med handen omkring trapp-pelaren och hufvudet tungt nedlutadt mot bröstet satt eller halflåg invid tröskela till hans boning. Han lutade sig ned, men han for hastigt tillbaka när han fick se pilskaftet; som ännu satt och darrade i man? nens venstra sida. Det var af koppar och inlagåt med silfver. Med handen för pacnan rigfade han sin blick mot höjden: . — Haj Etik, Erik — utbräst han — såhar jag gjort dig orätt. :; och du månde med ditt lif bevisa din oskuld: Jätten lyftade; när han hörde ljudet af En-!