Dagens Nyheter – 2 september 1867, sida 2

na landsmäns beundran och tillgifvenhet; utan ck utmärkelsen att anses för nutidens tappraste öbjelte: För många af våra läsare torde det erför vara af intresse att veta; hvad slags man enne nordamerikanske amiral är, hvarför vi kola, efter A.-B., lemna en kort redogörelse ör hans vigtigaste lefnadsöden. Han föddes år 1801 uti Tenessee; gom är n af sydstaterna; och redan år 1810, således id endast nio års ålder; ingick han i nordamerikanska örlogsmarinon såsom midshipman 0å fregatten Essex; Tvenne år derefter u:bröt criget emellan England och Nordamerika, och jamma år pröfvades hans unga nerver i en sjödrabbning, då efter en kort strid fregatten Essex eröfrade evgelska korvetten Alert. Det var dock först år 1813, då han var nyss fyllda 12 år, han riktigt erhöll sitt elddop i den lika blodiga som långvariga striden utanför Valparaiso mot två engelska örlogsfartyg, nemligen fregatten Phebe och korvetten Cherub. Den amerikanska fregatten fick här hälften af sin besättning dödad eller sårad, och vid en af de två kanoner unga Farragut hade under sitt befäl blefvo successivt 15 man undanskjutna. Kapten Porter, fregattens chef, omnämner uti sin rapport med mycket loford Farragut; samt beklagar, att han är alltför ung för att kunna förordas till befordran. Efter krigets slut dröjde det dock icke länge innan han blef löjtnant, hvarefter han i likhet med alla andra emerikanska sjöofficerare ofta användes till sjötjenstgöring och beseglade nästan alla haf; När det inbördes kriget år 1861 utbröt hade Farragut redan fyllt sina 60 år, utaf hvilka han tillbringat 21 år ute på sjön: Då ej blott han sjelf, utan äfven hans hustru genom födseln tillhörde sydstaterna, uppmanades han af sina många sydstatsvänner att göra gemensam sak med dem och, såsom det hette, blifva sin stat trogen. Det var ganska få af sydstaternas officerare som kunde motstå dylika påtryckningar, men ibland dessa få var Farragut: Han gjorde icke någon hemlighet af sina åsigter; och tillstod oförfäradt; att en officer måste älska sin flagg mer än slägtingar och vänner: Hanz3 vänner, som först förvånades öfver hvad de kallade bans trolöshet; blefvo slutligen förbittrade och antydde, att den som icke öfrergiek på deras sida borde vara beredd på att behandlas såsom cn förrädare; När det slutligen blef öppet våld; Fort Sumter eröfrades och örlogsvarfvet vid Norfolk uppbrändes; fann Farragut rådligast att lemna sitt hem, hvarför han i April månad 1861 reste till Washington och anmälde sig såsom villig att uppträda till unionens och flaggans försvar: Ehuru regeringen i Washington i början syntes rådlös och vanmäktig, vaknade hon snart ur sin letargi och tog raskt sina mått och steg; för att återställa ordningen: Ibland andra åtgärder som beslötos var äfven att återeröfra New-Orleans; hvilken stad var en af rebellionens härdar och just derför väl beredd på ett anfall; För detta ändamål utrustades en landtoch siöstyrka; och Farragut utnämndes till chef för den sednare. Svårigheterna voro många och stora, men med sin klokhet och sitt mod öfvervann han dem och hissade snart Förenta Staternas flagg i New-Orleans. Det blefve för vidlyftigt att ens i korthet omnämna de många svåra strider han hade att utkämpa såväl före som efter denna framgång; hvarför vi förbigå dem och endast meddela några ord om striden i Mobile Bay den 5 augusti 1864; under hvilken strid han med sina opansrade träfartyg och endast några få monitorer forcerade gig förbi fiendens fästningar; tystade åtskilliga af dem; och slutligen eröfrade det pansarklädda fartyget Tenessee. Lika med engelsmännens Nelson syntes Farragut alltid hafva för regel att vid förberedelserna till ett anfall iakttaga den noggrannaste försigtighet och omtanka; men att vid utförandet utan bänsyn till farorna med det mest oförvägma mod kasta sig djerft öfver fienden: För närvarande är amiral Farragut högste befälhafvare öfver den del af amerikanska flottan, som är stationerad i de europeiska farvattnen; samt har nu med några få af dessa fartyg besökt Ostersjön: Det lär vara hans afsigt att låta sin fregatt gå till Oresund, under det han sjelf reser landvägen till Göteborg samt sedermera till Köpenhamn.