Dagens Nyheter – 2 september 1867, sida 2

om vi redan börjat sätta vårt hot i verkställighet; Vi som hafva undertecknat brefvet till konungen kunna; menar jag, icke annat än högeligen afstyrka detta ärende. — Väl är jag icke bland dem; som hafva undertecknat brefvet — tog då Engelbrekt till orda — dock anser jag det derför icke mindre bindande för mig. Men jag ser saken något annorlunda; än hvad I gören; herr marsk; Hafrer jag en dyrbar häst och jag vet att hans vårdare står i begrepp att bedraga mig; så menat jag, att jag förtjenade mycket tadel; om jag icke toge hästen ifrån honom; äfven om det skulle ske inom den tid; som jag gilvit honom att betänka och bättra sig på: Ingen skada har skett; om vi förebygga all möjlighet att göra Stockholm något men; tills konungen hunnit besvara rådets bref; Och något annat är ju här icke fråga om: Upp derför; ädle herrar; och dragen med mig till Stockholm! Framför allt måsten I rida med; herr marsk! Om några dagar kan det vara för sent; och ingen lärer väl vara af den meningen; att Stockholm kan skäras bort från riket; skall detta kunna räddas; så måste ock Stockholm räddas; och för den sakens skuld är icke ett ögonblick att förlora. Biskop Thomas och Nils Gustafsson yttrade sig derefter i samma anda, som Engelbrekt. Så ock erkebiskop Olof och sjelfve herr Nils Stensson (Natt och Dag), han som vid så många tillfällen på det häftigaste tagit parti emot Engelbrekt och till och med förolämpat honom. Men det var; som om han ändrat tankar rörande eden litsle mannenra, Den stolta trotsigheten fanns väl qvar; men den var lika mot alla; och det var icke nu första gången, som