Dagens Nyheter – 19 augusti 1867, sida 2

honom lusten att vidare uppträda bland riksens herrar och män. Mig synes det icke otroligt; att vi få den gode bergsmännen till rikets marsk; och då är den senare villan lika ond som den förra! Ett sorl af ovilja genomlopp de sittande gråbröderna vid dessa ord; och flera sprungo upp för att gifva sin ovilja luft i ord; men den gamle i karmstolen vinkade med handen; och de satte sig åter. — I bekräften mitt tal — fortsatte talaren och såg sig omkring — jag ser deruti beviset på att I skolen uppbjuda all eder makt för att förekomma slikt. Länge nog hafva männen ur rikets yppersta ätter nödgats böja hufvud för denne pösande bergsman: Väl tror jag ej att konungen åt sig sjelf lemnad skall med sitt val falla på denne man hvarken för drotseller marskembetet; men väl kunde hända; att han låter omständigheterna och mannens många vänner inverka på sig; eller ock att hans val faller på någon af dessa; hvilket voro lika illa. Mig synes det derför vara af största vigt för oss att vi redan nu blifva ense om hvilka vi vilja hafva till dessa embeten: — Sådan är ock min mening — hördes nu en ungdomlig stämma, i hvilken Herrman igenkände Thure Thuresson — och föga lära våra tankar skiljas rörande männen; som böra bekläda dessa embeten: Jag tänker att I fader Christer Nilsson är sjelfskrifven till drotsembetet och till marsk vill jag hafva::: — Bengt Stensson på Göksholm inföllo ett par röster på en gång: — Ja väl; Bengt Stensson på Göksholm — återtog herr Thure — han är en mogen man