Dagens Nyheter – 19 augusti 1867, sida 2

Bätteg.och polisnyheter. Svea hofrätt. Dillmanska balansmålet. Genom utslag har Svea hofrätt fastställt Westerås rådhusrätts utslag i ransakninpgsmålet angående häktade kronofogden Dillman och hvarigenom Dillman blifvit fälld till ansvar enligt 25 kap. 11 och 12 8S strafflagen. Dillman hade hos hofrätten besvärat sig, synnerligast hvad angick det honom ådömda straff för förfalskning; men enär han till detta brott är fullt lagligen förvunnen, lemnades besvären utan afseende. I öfrigt har hofrätten förklarat att ransakningen väl bort underställningsvis till hofrätten inkomma, men att denna omständighet icke utgjort hinder för sakens upptagande och afgörande. fFfelisten. En aårtillerlst som får smaka en smörbytta. I lördags förekom i polisdomstolen ett mål emellan en konstapel Lundberg vid artilleriet, och en arbetskarl Erik Blomqvist, den sednare af den förre anklagad för öfvervåld. Enligt hvad af stämningen framgick, skulle Blomqvist, först i Berzeliipark och sedermera å Arsenalsgatan, hafva tilldelat Martissonen vådliga slag på benen med en smörbytta: Domaren (till artilleristen): Nå, han slog er med smörbyttan, det är ju så? Lundberg (görande honnör): Jaha, jag kom gående i sällskap med en kamrat, åsså kände jag att det var något, som smeta till mej på ena benet, å då vände jag mig om och fick si den der karln, som hade wbyttanc i högsta hugg. Så sa jag åten hvarför slåss du med byttan? å då svarte han ingenting. Men när vi kom till Arsenalsgatan, så dref han te mej öfver båda bena med byttan, å då tog jag reda på polisen. Domaren (till den anklagade): Är det sannt det här? Blomqvist (med jemmerlig röst): Nehej, de va la inte sannt, för si så här var dä. Jag kommer me en tom bytta å sir frammanför mej en kronans kerl, å då tänker ja gå förbi honom, men råkar att me mi byttpinne komma åt hans lillfinger. Då säger han: hör du bondtjuf, ska du slåss, säjer han; nå, å sen, för jag rökte sögar, så säjer han: här få inga bönder gå å röka sögar, åsså sparka han mej, då ja sa att ja inte troddet. Nå, å sen gick ja många långkrokar, för att komma unnan dom, men di gick efter å ville ha min sögar i backen; då geck ja till två bättre herrar å fragte: hör på, mina bästa harrar, sa jag, får man inte gå i fre? Di svarade: Jo gå på du bara, å då gick ja, men ett stycke derefter så kom han der (pekande på artilleristen) på mej, å då råka byttan te dubbla te ve hans lår å då sparka han. Domaren: Ja, skulle ni ej vilja förlikas nu? Lundberg: Åhja, för den här gången så.... Blomqvist (lifligt, bockande sig): Å ja mö. Domaren: Ja, då afskrifves målet såsom varande förlikt. Adjö med er. Parterne (i chorus): Adjö, adjö. Grymt djurplågeri. Härefter hölls ransakning med en åkare vid namn Jon Jansson, anklagad för att hafva till körning begagnat ett utmagrat och sårbetäckt hästkreatur. Sedan Jansson nekat för hvad emot honom förekommit, hördes denna dag trenne vittnen, hvilka berättade, att hästen, dragande ett tungt lass, i hörnet af Fredsoch Drottninggatorna ej orkat längre, hvarför körsvennen, en hos Jansgon anställd dräng vid namn Anders Rosenqvist, företagit sig att med tömmarne piska det arma djuret till dess det, vid ett svagt försök att vidare draga det tunga lasset, störtat till marken. Personer, äfven af den s. k. bättre klassen, hade skyndat till och bjelpt kreaturet på fötter. Åkardrängen hade genast derefter sökt börja med sitt obarmhertiga slående, men derifrån blifvit hindrad af de närvarande. Hästen störtade emellertid ånyo, och uu togo de närvarande lös dem benrangelslika kraken, hvilken leddes till vaktkontoret. Lasset drogs af några personor ned till Rosenbad, der åkaren sedermera fick afhemta detsamma. Efter vittnesförhöret resolverade domstolen, att hästen skulle å veterinärinrättningen besigtigas samt förbjöd Jansson, vid vite af 25 rdr, att dessförinnan begagna kreaturet till körsel. Målet förekommer åter om tisdag. Slelfmord. Borstbindaregesällen Carl Otto Edberg, hvilken bodde i huset AF 50 A. vid Besvärsgatan, har natten till sistlidne fredag, hemma i sin bostad, skurit sig i halsen, så att han på morgonen fanns liggande död på soffan och redan kallnad. Om saken hölls i lördags polisförhör, dervid upplystes att Edberg på sednaste tiden visat sig mycket besynnerlig samt varit särdeles sorgsen och sluten, synnerligast sedan hans hustru, hvilken någon tid varit rest till landet, i bref till honom sagt sig vilja änau längre vara borta. Att Edberg lidit af religionsgrubbleri kan slutas deraf, att han på några efterlemnade papperslappar skrifvit åtskilligt om himmel och helvete, till hvilket sednare han, i en afskedshelsning till de sina, säger sig ecfara med satan, som satt och väntade på honoma. Edberg, som var 36 år gammal, efterlemnar, förutom enka, en 3 år gammal son. I honom lusten att vidare uppträda bland riksens