Dagens Nyheter – 19 augusti 1867, sida 2

En gosse ihjälkörd. Sistl tisdags middag illdrog -sig den olyckshändelsen att, då ölutköraen Roth, anställd hos bryggaren Österman, kom körande å Drottninggatan, ena framhjulet på hans yuteljvagn stötte emot en 3-årig gosse med den våföljd att gossen, hvilken genast blef förd till en ältskärsstuga och derefter åtnjöt läkarevård, dasen derpå, vid middagstiden, afled. Gossen, som ette Wilhelm Ljungberg och var son till kopparlagaren August Ljungberg, boende uti huset AF 2 vid Skärgårdsgatan, hade vid tillfället varit åtföljd af sin 10-årige broder. Enligt dennes uppsift vid polisförhöret i lördags, skulle de båda sossarne gå öfver ifrån den ena trottoiren till den andra, för att köpa sig karameller, och hadeden yngre af dem, vid det han fått se bryggarvagnen komma, lagt sig ned på gatan, såsom brodren trodde utaf trötthet, men helt säkert af räddsla Den äldre brodern hade förgäfves sökt få den yngre med sig undan. Bryggardrängen körde vid olyckans inträffande icke hårdare än att han kunde hålla in häst och vagn, så att hjulet icke gick öfver gossen, utan endast, såsom sagdt, stötte emot honom. Landserten, Blodigt uppträde mellan svenskar och flnnar. Från Sundsvall skrifves: Sistl. måndag stod en ung finne tilltalad inför härvarande rådhusrätt för det han skolat under nästföregående lördag med en yxa tilldelat en här boende skomakare Jonas Bergman ett bugg i bröstet, att fara är för dennes lif. Af rättegångsförhandlingarne inbemtades, att finnen, hvars namn är Carl Carlsson, från Marlax socken af Wasa län, och hvilken är född 1848, på lördagseftermiddagen hitkommit tillika med flere andra finnar ifrån Svartvik, der de haft arbete, för att söka sådant i staden. De hade allesammans hitkommit i en båt, och då en af kamraterna hade i uppdrag att åt en handlande på Essviken utfrakta ett parti öl, hade de i båten åtföljts upp till bryggeriet, efter att dessförinnan varit i land och på något ställe i staden intaget några supar, deraf den tilltalade hadeblifvit något berusad. Efter att ärendet vid bryggeriet blifvit uträttadt, hade de anträdt återfärden med båten, men komna utanför garfvaren Settervalls garfveri, derinvid de ärnade landstiga för att uppsöka sitt qvarter, hade de derifrån mötts med stenkastning. Förbittrade häröfver hade de gått in på garfverigården för att efterhöra om de hade lof att kasta stenar, dervid medtagande sina i båten medhafvande yxor. På gården hade derefter uppstått ett häftigt tumult emellan garfveriarbetarne, understödda af från granngårdarne ankomna arbetare och finnarne. De förra synas, efter hvad vittnesmålen gifva vid handen, hafva med vedträd, grepar och andra åtkomliga vapen velat tillbakadrifva finnarne, hvilka genom sina medhafvande yxor synes hafva ingifvit de svenska arbetarne den föreställningen att de velat på dem kräfva en blodig hämnd. Härunder hade den finske ynglingen, enligt sin egen utsago, efter att förut hafva genom stenkastningen erhållit tvenne blodviten i hufvudet, blifvit med ett vedträd anfallen al skomakaren Bergman, och för att värja sig derifrån, med sin a måttat ett hugg mot Bergman, som deraf träffats i bröstet. Bergman hade derefter rusat ut från gården till sitt hem, utropande för sina kamrater att han blifvit huggen, hvarefter finnen af dessa kullkastats och fråntagits yxan, men sedan tillika med en del af öfriga finnarne uppnåt båten och i denna begifvit sig utför ån. men vid Storbron mötts af polis, som med biträde lyckats gripa fiunarne och afföra dem till polisvaktkontoret, hvarefter den nu tilltalade häktades. Under förhöret sökte denne till en början att, oaktadt vittnenas bestämda förklaring, förneka att han varit den som begått den hemska gerningen, eller egt den förevisade yxan, hvarmed denna verkställts, men erkände detta slutligen, under mycken rörelse, på ordförandens bevekande föreställningar och de uppmaningar som en den tilltalades bror och en kamrat derom till honom afgåfvo. Han hade begått gerningen för att freda sig sjelf och hade af räddsla att, som han uttryckte sig, ani straxt skulle taga lifvet af mig, icke genast velat vidgå densamma. För närmare upplysningars vinnande och i afbidan på den verkan det farliga hugget kan komma att hafva på den sårade karlen — hans tillstånd har under desså dagar varit så illa, att någon egentlig läkareundersökning ej kunnat verkställas — uppsköts målet en vecka.