Dagens Nyheter – 14 augusti 1867, sida 3

lotieriepel insättes allenast små belopp; som in sättaren vanligen kan både ega och mista, mer oftast är för den fattige sjelfva förhoppninger att kunna vinna något väsentligt så ljuf att han gerna gör den för honom genom insättningen ganska kännbara uppoffringen. Sparsamheten utgör dock för fattigt folk alltid en dygd, som framför allt bör göras gällande, aldrahelst i vår kritiska tid: Allt hvad som är stäldt på utlottning böi fördenskull åtalas enligt kongl: förordningen den 21 mars 1844, ty ell utlottning är lotteri. Redan länge bar ofog drifvits med bypoteksföreningars obligaiioner samt red Stockholms stads och flera anära städers obligationer. Dessa obligationer hafva köpts under nominella beloppet; hvarefter vid utlottningen utbetalts fulla beloppet, och en vinst på utlottningen sålunda grhållits; Svenska statens jernvägs premie-obligationer hafva äfven varit och äro ställda på utlottning, visserligen så; att flere erhållit obligationens nominella belopp; men andra åter en ganska betydlig vinst. Omsider har efter enahanda princip bildats ett bolag, benämndt Stenby jordoch Tegelbruks-aktiebolag; med aktier; ställda på utlottning. Derest icke en gräns sättes för alla dessa slags utlottningar så kommer slutligen åberopade kongl. förordningen af den 21 mars 1844 icke längre att tillämpas. Utan tvifvel har dock stadsfiskalen hr Carl Silfversparre; såsom allmän åklagare, gjort hvad på honom ankommit för att i någon mån stäfja detta ofog: Af honom anställdes i sådant afseende åtal mot ett af herr kommissionslandtmätaren grefve Henning A: Taube tillernadt företag, kalladt aStenby Jordoch Tegelbruks Aktie-Bolaga. Stockholms polisdomstol ogillade åtalet; men Svea hofrätt biföll på anförda skäl detsamma. Konungens högsta domstol förkastade visserligen de af bhofrätten åberopade skäl för utslaget, men gillade likväl det elut; hvari hofrätten stannat; Hr Silfversparres utmärkta upp fattning af lagens mening delades af fem ledamöter i högsta domstolen; nemligen justitieråden Hoffstedt, Iggeström; Cramer, friherre Leuhusen och Adlercreutz; hvaremot justitieråden Wretman och Rabe stannade i minoriteten; Det måste sålunda antagas att hr Silfversparre uppfattat lagens mening riktigare än polisdomstolen och de två justitieråden, hvilka vid omröstningen i konungens högsta domstol stannat i misoriteten. Sedan detta inträffat har ett bolag här i Stockholm under namn af aStenby Jordoch Tegelbruks Aktie-Bolaga erhållit kongl:; maj:ts sanktion på dess bolagsreglor. Ehuru detta bolag ställt sig till efterrättelse de anmärkningar i ekonomiskt afseende; som :kongl: maj:ts utslag i åtalet mot hr grefve Taube innehåller; har detta bolag likväl filltrott sig att; på enahanda principer som gälla för svenska statens jernvägspremie-obligationer, bestämma utlottning af aktierna, hvilka borde inlösas med aktiernas belopp jemte ränta, men med större räntevinst för den ene än den andre. Ett sådant förfarande har likväl väckt ogillande af hr stadsfiskalen Silfversparre, hvarföre denne anställt åtal; och ehuru i Stenby bolag ingått ett stort antal jurister; som man väl får antaga ega någon insigt i lagen; synes mig likväl hr Silfversparre vara en vida större auktoritet; då man tager i betraktande att haniett föregående här omnämndt åtal besegradt polisdomstolen och tvenne ledamöter af högsta domstolen: I anledning häraf finner jag mig föranlåten att träda i hr Silfversparres fotspår och anställla åtal mot alla de personer, hvilka jag med visshet vet äro lika skyldiga till lagöfverträdelse i förevarande fall; som de af hr stadsfiskelen Silfversparre redan instämde fyra delegare i bolaget. Jag anhåller alltså om kallelse och stämning å nedan uppräknade herrar (här uppräknas alla de personer; hvilka tecknat sig som bildare af bolsget); yrkande jag att alla dessa herrar måtte dömas att; för inrättande och öppnande af lotteri hvardera böta 750 rdr eller tillsammans 27,000 rdr; och då det skulle blifva alltför besvärligt för mig att indrifva dessa böter särskildt hos hvar och en; yrkar jag vördsamt, att alla herrarne måtte varda förpligtade att böterna till mig betala; en för alla och alla för en eller den som bäst gälda gitter. Stockholm den 27 juli 1867. ? H. W. Regnholm;