som på konungens begäran blifvit af ordenshögmästaren öfversänd till Sverge och der tillbringat vintern för att tillsammans med Kröpelin söka arbeta för konungen; XKröpelin ville nu draga till konungen och söka förmå honom att i godo uppgöra saken utan att draga den inför rätta; och ingen önskade an slik uppgörelse högre än Engelbrekt sjelf. Herr Hans erbjöd sig sjelf att tillsammans med den tyske ordensherren rida till konungen: Så skedde äfven; men deras bemödanden hos konungen mötte stora svårigheter; och deras vistande i Köpenhamn fördröjdes deraf. Till slut lyckades de dock, understödde af ännu en ordensherre, som anlände direkt från Preussen; — förmå konungen att samtycka till ett möte i Halmstad: Detta hölls i maj månad; och der hade man kommit öfverens om vissa hufvudvilkor för en förlikning med konungen, men dessa skulle närmare bestämmas på ett nytt möte i Stockholm den 29 juli; då äfven konung rik sjelf skalle vara närvarande der: Det var också här i Halmstad som det beslut fattades; att Engelbrekt skulle förlänas med Örebro slott och län. Tillika bestämdes här, att drots och marsk skulle tillsättas. De i Halmstad närvarande svenske herrarne hade dock icke så tagit vara på rikets väl, som Engelbrekt och hans vänner ansågo nödvändigt; och derför hade efter deras hemkomst ett möte blifvit hållet i Upsala; der under ledning af erkebiskop Olof och Engelbrekt det beslut fattades; att Halmstads dagtingan endast på det vilkor skulle hållas; att konungen med råds råde förlänade alla slott åt infödde svenske män och lofvade att hålla undersåtarne vid lag