Dagens Nyheter – 14 augusti 1867, sida 3

och rätt: Der hade dock endast 22 herrar varit närvarande; och bland underskrifterna saknades flera betydande namn såsom Christer Nilssons; och dessutom var biskop Thomas af den tanke; att man borde förmå sjelfva de fullmäktige i Halmstad och deras vittnen att förena sig med de i Upsala förbundne: Det vore så mycket mera maktpåliggande — menade biskopen — söm föga vore att lita på en och ånnan af de senare: Engelbrekt såg skarpt på biskopen vid dessa ord. — Och hvem — sade han — skullen I vilja nämna såsom opålitlig i den herresamlingen; vördige fader biskop? — I ären så upptagen med riksvården; Engelbrekt — återtog biskopen — att I icke sen eder tillbaka. . — Så vidt det står i menniskomakt, vördige herre; menar jag; att jag haft och har ögonen öppra åt alla håll::: — Hafven I ock tänkt på det rum, der vi nu befinna oss? — Örebro slott; biskop::: hvad viljen I dermed säga? I dragen eder väl till minnes, hvem som ifrigast tillstyrkte mig att taga detta slott och län, som jag enligt Halmstads dagtingan hafver i handom; liksom ock hvad som förmådde mig att derutinnan följa edert råd? — Väl drager jag mig detta till minnes — svarade biskopen leende — och jag skalle i denna stund gifva eder samma råd; eftersom jag är af eder tanke att en slottsherres makt är nödvändig för den; som skall kunna vaka öfver folkets väl bland alla dessa herreviljor. — Ja väl; vördige herre fader! Och så litet