Dagens Nyheter – 10 augusti 1867, sida 1

Hr Chandler framställde bärefter en teckning af de kejserliga truppernas vilda framfert och kom sedan på tal om Maximilians sorgligt ryktbara oktoberkungörelse: att alla republikaner som anträffades med vapen i hand, skulle afrättas: Om Maximilian, sade han, hade förenat sig med sydstaternas upproriska invånare, såsom måhända hans mening var, skulle han ha fått mycket mera att göra med amerikanska republiken än med republiken Mexiko. Om han hade förenat sig med dem, skullehan ha haft lika mycken rättighet att offentliggöra detta dekret och förklara hvarje soldat, som kämpade för sitt folks frihet och sin regerings bestånd, stå utom lagen som att afgifva samma förklarande angående mexikanarne. Antag att Maximilian hamnat isydstaterna, att han utfärdat sitt dekret; antag att han, genom öfverrumpling tagit general Grant till fånga — ty general: Ortega var för Mexiko detsamma som general Grant för Förenta staterna — antag att han låtit afrätta general Grant och mer än tiotusen af unionens trogna soldater: månne en enda medlidsam röst här skulle ha höjt sig till förmån för den som gjort sig skyldig till så afskyvärda handlingar? Mannen, som, ehuru han visste att hans broder var soldat i den republikanska armån, gaf honom en bit bröd och tak öfver hufvudet under en natt, kunde blifva gripen och ibjälskjuten af förstkommande officer. Modren, som beskyddade, sin egen son — jag vet tusende familjer, öfver hvilka detta dekret bragt sorg och elände — modren som skyddade sin egen son, kunde, emedan denne deltagit i striden för sitt fosterland och sin lagliga regering, blifva gripen och afdagatagen. Aldrig har ett dylikt påbud utkommit i ett civiliseradt samhälle. Har man väl någonsin i de trakter af jorden, dit civilisationen hunnit utbreda sitt inflytande, varit vittne till dylika skräckscener? Icke, så vidt jag vet Efter utfärdandet af detta dekret, var allt hopp ute för Maximilian, i händelse hans magt blef bruten. Då han underskref detsamma, underskref han på rea gång sin dödsdom; och han visste det gBgjelt. Men kanske han bör vinna verldens Bym atier derföre att han är en medlem af det gamla Habsburgska huset! När sonen till Henry Clay) — och säkerligen finnes ingen amerikanare som säger att Henry Clays son hade mindre ädelt blod isina ådror än en broder till hvilken furste eller potentat som helst här i verlden — blef gripen urvder ett ströftåg; hvad gjorde man med honom? Man hängde honom. Lopez blef också hängd. — Hvem har burit sorg efter dem? Antag att Andrew Johnsons (nuvarande presidentens) son finner det vara för honom förmänligt att grunda en republik i Frankrike; antag att han landstiger på fransk jord och proklamerar republiken; antag att han lyckas samla omkring sig de republikanskt sinnade bland fransmännen — och denna förutsättning är mycket sannolikare än kejsardömets införande i Mexiko 1860 var några år derförinnan — antag att Andrew Johnsons son gör allt detta, att han får fast fot i Frankrike, att han efter förloppet af någon tid utfärdar ett påbud af enahanda beskaffenhet som oktoberdekretet, att han låter fängsla och arkebusera marskalk Bazaine och jemte honom tiotusen franska soldater, att han derefter sjelf blir tagen till fånga; hvilket öde, tror aj, skulle drabba honom? Frankrikes regering har nogsamt visat huru den vill att upprorsmän skola behandlas. Antag att det faller honom in att införa en republikansk styrelseform i Irland, att han begifver sig till detta land och der proklamerar republiken, att han offentliggör ett dekret, hvarigenom alla män, gom kämpa mot republiken, ställas utom lagen, att han låter skjuta dem inom tjugufyra timmar, om de råka i hans våld; antag att engelska regeringen lyckas besegra Andrew Johngons son; hvad tro ni den gör med honom? Vi veta huru Englands regering behandlar upprorsmän: den låter dem ställas framför kanonmynningar och skjutas i stycken. Antag att han styrt sin färd till Österrike, att han fått i sitt hufvud det Ungern skulle vinna mycket på att bli förvandladt till republik, att han dekreterat det en och hvar som försvarade de bestå4) Henry Clay var en af Nordamerikas utmärktaste och ädlaste statsmän,