Dagens Nyheter – 10 augusti 1867, sida 1

ende förhållandena i landet skulle blifva dödad; hvad skulle då kejsaren af Österrike ha gjort? Ingen som följer med sin tid är okunnig om huru han behandlar sina politiska fiender: han låter piska dem till döds. Hr Chandier visade tydligen att Maximilian ieke kunde bysa någon förhoppning om att bli benådad, ifall han råkade i sina motståndares händer. Härpå framhöll han, hurusom expeditionen till Mexiko var att anse eåsom förolämpning mot Förenta Staterna: cNuc, fortfor han, char denne man blifvit afrättad, såsom han förtjente, och trenne nationer 20lägga sorg efter bonom, och dessa trenne nationers sändebud lemna Mexiko. Jag hoppas attde aldrig skola återkomma dit. Äfven ifrågavarande nationers konsuler ha blifvit hemkallade. Det torde vara bäst att äfven de för alltid stannå der de nu aro.u Vid det tillfälle, då detta tel hölls uppträdde äfven många andra talare och yttrade sig om samma ämne; Bland dessa var herr Howard, ur hvilkens anförande vi icke kunna uraktlåta att meddela våra läsare följande godbit, om hvilken man kan säga att den är kort men innebåller så mycket mera: Efter min tanke bar Maximilian förtjent sitt öde. Jag känner mig icke alls hugad att, i likhet med de europeiska bofven, utbrista i klagan och kläda mig i svart. Han bar, på inrådan af fransmännens kejsare, velat spela samma rolli det stackars Mexiko, som de allierade europeiska makterna, Storbrittanien, Preussen och Österrike, försökte spela i Frankrike under den första revolutionen. De skulle ha velat säga åt franska folket, dessa semma suveräner som nu sörja den hädangångne Maximilian, de skulle ha velat säga åt Frankrike (om de lefvat på den tiden): Se här den regeriogsform, efter hvilken du skall styras! — Är det icke ett betecknande förhållande att Fransmännens kejsare nu tömmer samma kalk, som hans mägtige farbroder låtit alla dem tömma, hvilka blandat sig i franska folkets angelägenheter?,