Dagens Nyheter – 3 augusti 1867, sida 3

sednare tid utan tvifvel fallit offer för den förstörelselusta; hvarpå man tyvärr ser så många exempel. Af de qvarvarande figurerna har icke en enda fått behålla bufvud eller händer, under det att ornamenterna dock antyda, huru det hela varit anordnadt. Dessa frasmenter hafva legat gömda och glömda på kapitelbusets hvalf, till dess man i Kristian den åttondes tid blef uppmärksam på dem. Den aflidne bildhuggaren Scholl gjorde då ett utkast till monumentets iståndsättande, hvarför f man sade att konungen intresserade sig, men som aldrig påbörjades. Tanken på att försätta Margaretas kista i dess ursprungliga skick är nu åter upptagen och förd ett godt steg framåt till dess sättande i verket, i det att redan för ett par år sedan en betydlig summa af domkyrkans medel beviljades till detta arbete; som har uppdragits åt bildhuggaren Herzog, hvilken redan samtidigt med Scholl sysselsatte sig med teckningar till monumentet och lifligt intresserade sig derför. Hr H. har redan företagit tvenne resor i utlandet för att studera liknande monumenter och för att söka efter en passande alabaster; som tyckes ganska svår att finna; Med grundlighet och omsorg har konstnären vidtagit sina förberedande åtgärder och ser sig derigenom i stånd att i allt väsendtligt återgifva de arkitektoniska prydnaderna sådane, som de varit från början; Hr H. har i dessa dagar varit i Roskilde för att på sjelfva sarkofagen uppställa och afprofva trämodeller af baldakinen, fotstycket och de öfriga prydnaderna; med undantag af figurerna; Dessa ypperligt utförda modeller gifva ett tydligt begrepp om den fulländade skönhet och kungliga prakt, som monumentet åter kommer att erhålla. De eleganta, hvita alabasterbågarne med de fina götiska spirorna och gaflarae skola åter dekoreras i guld och färger: Då man väl lyckats finna materialet, som man hoppas blifva rätt snart, skall man nu med säkerhet kunna skrida till utförande af ornamenterna, till hvilka de omsorgsfulla och vackra förar betena göra lir Herzog mycken heder; Trefliga svar. Hvad är det du tager på mitt skrifbord der och bränner upp?4 frågade en herre sin betjent: Bara de fullskrifne papperen, kära herre. Jag har inte alls rört vid några renas; -Ungefär lika angenämt svar är detta: eHvarför dryper du bläck på mahognybordet?a eJag ville blott se om herrns recept på att taga ur bläckfläckar skulle duga. En resandes missöden i Brasöiliem. En amerikansk resande berättar följande små missöden; för hvilka han varit utsatt under en resa i Brasilien: aJag råkade en gång att göra en gammal officer, som varit bland passagerarne på ångbåten, alldeles ursinnig; derigenom att jag frågade huru hans hustru mådde — något som vanlig höflighet anses fordra i Förenta Staterna, men som i Brasilien tages för ytterst ohyfsadt; En annan gång lemnade vi Santos med ett stort antal resande ombord. Bland dem var en herre om sextio år; åtföljd af tvenne små flickor — den ena tretton, den andra ett par; tre år yngre. Då sjön började gå något hög, drog herrn sig tillbaka till sin bytt (der han hade en svår dust med sjösjukan) och lemnade barnen på däck. Jag beslöt att fördrifva tiden med att roa dem; satte dem i mitt knä och berättade dem om mitt hemland, under det att mina tankar flögo dit hän; och jag lekte med deras mjuka hårflätor och fröjdade mig åt deras solvarma; barnsliga leenden, Härunder kom den gamle herrn upp på däck: Med ett uttryck i sitt ansigte; som jag först tillskref sjösjukans dyningar, stirrade han på mig ett ögonblick och frågade sedan med en särdeles barsk röst: cKapten; är ni gift? ala; senora; svarade jag; och jag har en dotter; som är två eller tre år äldre än er äldsta lilla flicka här. Hon påminner mig mycket om hennes, tillade jag i det jag klappade det älskliga barnet på kinden. aDen der lilla flickan; herrele — utropade min onådige medpassagerare med en skarp betoning på ordet flicka — aden der lilla flickan är min hustrula Jag sprang genast efter en stol åt den gamle berrns hustru och en annan åt hennes syster. Sällskapet gick emellertid snart ned och af stewarden fick jag veta, att ett stormigt uppträde egt rum i hytten mellan de