Dagens Nyheter – 3 augusti 1867, sida 3

Engelbrekt blickade förundrad på honom: — Och för slottet, som jag utan tidspillan och utan manfall lemnar i edra händer fordrar jag fritt aftåg derifrån: — Mycket fordren I då; Johan Wale! — Men icke mera; än hvad I skolen gifva; Engelbrekt! Jag menar; att tiden är eder dyrbar; och fjorton dagar skall jag hålla slottet konungen tillhanda mot hela den stora här; som följer eder; På den tiden kan mycket ske och mycket förloras ; .; I ären nu kommen sunnanskogs, Engelbrekt; och I veten bättre, än hvad jag kan utsäga; huru herrarne här nere äro sinnade. — Hvad jag vet — afbröt honom Engelbrekt — är det, att fräckare niding än I; Johan Wale; har knappast trampat Guds jord; och haden I icke kommit härut på god tro; så voren I nu min fånge och jag läte eder på stället umgälla allt det onda I hafven utöfrat i min hembygd och senast på Borganäs mot mig sjelf; Hvad skullen I säga dertill; fogde; om jag lemnade eder i denne mannens händer? Engelbrekt pekade på Herrman Berman; som dyster och sluten satt vid hans sida. ooo— Det skolen I dock icke göra ::. Engelbrekt kan icke fläcka sitt namn med en sådan gerning! — Vänd åter till slottet; Johan Wale! och slut till porten väl... jag vill taga både slottet och dig med väpnad hand :;.! Herrman Berman red fram vid dessa ord; som yttrades med vredgad stämma och flammande blick. Han Jade sia hand på fosterfadrens ooh sade: -— Mig synos; nom om du här tänkte mera.