Hvarjebhanda Nyhster, Drottning Margareta. monument i Boskildes d:mkyrka. 1 tidningen Rosk. Av. skrifves: Bland alla våra kungliga grafvårdar är drottning Margaretas (stiftarinnan af den för Sverge så olycksbringande Kalmar-unionen) i Roskildes domkyrka utan tvifvel den, som förtjenar största uppmärksamheten,; och i synnerhet öfverträffar den i konstnärligt hänseende vida alla de andra minnesmärken från medeltiden; som tiden lemnat oss öfrige. Då Thorwaldsen för många år sedan besökte domkyrkan i Roskilde, stod han länge försjunken i åskådandet af drottningens hvita alabasterbild, som hvilar på kistlocket; sedan han likgiltigt hade gått förbi de praktfulla marmorkistorna i högkoret. Detta arbetex; yttrade den store konstnären, tyckes mig vara det bästa af allt, som jag har sett i domkyrkan. Och likvisst är Margaretas sarkofag beröfvad de rika prydnader af alabaster, hvilka fordom befunnos på dess sidor: Den präktiga baldakinen och fotsockeln äro borta, och förgängligbetens symbol, dödskallen med de korslagda benen, är i en sednare tid anbragdt vid fotändan: Af alla dessa herrliga bilder och ornamenter finnes nu endast qvar en hög fragmenter; men till och med dessa äro föremål för kännares beundran: Man vet icke när sarkofagen förlorade sina prydnader. Antagligen hafva dessa småningom blifvit förstörda sedan med reformationens införande den vördnad försvunnit; hvarmed man betraktade drottningens hvilorum under den katolska tiden, då man stred om egandet af hennes jordiska qvarlefvor och då man till hennes ära utvidgade och förskönade domkyrkans kor. Man blef då liksom blind för konstverkets skönhet och man såg blott i monumentet en påminnelse om den katolska tron; och man hatade dessa helgonbilder; hvilka stodo längs den slumrande drottningens sidor. Redan för närmare 200 år sedan voro, enligt en gammal berättelse; de små figurernä mycket skadade; och de hafva i en