på mig; fosterfader, än på riket; som du dock hittills alltid gjort.:. Tag slottet ur mannens hand och låt honom draga hädan — det rådet vill jag gifva dig; Ty våra fäders lag har ingen rad som passar in på denne mannens brott och icke heller något straff; En ärlig man vill icke byta ett ord med honom... Sätt honom på en båt och låt honom medtaga; hvad han kan derpå rymma af sitt::: Gud och Sanct Erik blifve hans domare. Engelbrekt satt länge och öfvervägde sin fostersons ord: — Blifve det, som dåu sagt, Herrman : : :l — sade han slutligen; — Drag hädan; fogde; men läggen märke till mina ord.;ss första stund I sätten foten på svensk jord efter denna dag, och I fallen i mina händer; så skolen I aldrig mera skåda dagens ljus! Fogden ville ytterligare orda i sitt ärende; men Engelbrekt vinkade med handen; och Herrman Berman och en skara beridna män redo öfver bron; tagande fogden emellan sig: Något derefter var slottet taget i besittning af Engelbrekt; och Johan Wale med ett par svenner stego i en båt vid slottsbryggan och sågos snart försvinna bland holmarna i öster: Senare på qvällen kom Engelbrekt ridande till Söderköping: Han hade endast Herrman Berman och några bergsmän medsig. En mängd folk var redan samladt i staden och äfven många herremän sågos rida fram på dess gator. Dagen derpå skulle nemligen det utlysta mötet med östgötaallmogen ega rum: Engelbrekt tog in i ett anspråkslöst her bergo, der han ämnade taga några timmara