Dagens Nyheter – 25 juli 1867, sida 3

hufvudskålen finnas i museum) samt hästoch svinben: Derjemte fann man ett svärd af jern; en hjelmkam,;, tvänne sköldbucklor, betsel; en gryta samt 37 spelbrickor och tärningar; En af brickorna är särskildt utmärkt med bronsbeslag. Man finner således, att äfven våra förfäder plägat spela bräde, ett tidsfördrif, som begsgnats af de mest skilda folk; ithy att man funnit liknande spelbrickor såväl hos Egypterna som hos Hindueroa. Svärdet skiljer sig ej mycket till formen från de keltiska; Sköldbucklorna äro så förvittrade, att ornamenterna; som eljest äro nästan oskiljaktiga från de gamle; metallsköldar, äro alldeles utplånade; Detta fynd, ehuru i egentlig mening ej dyrbart, är dock ett af de värdefullaste från denna tid: Vi gå vidare; Vi fiana då en stor mängd prydnader af alla slag. Hvad som först faller oss i ögonen är flera stora halsband eller rättare halsdukar af gediget guld; De äro af ett utmärkt arbete och äro hvardera inlösta med fiera hundra dukater: Bland dessa halsband finnes måhända någon af dessa sköna familjeklenoder, hvarom de gamles sagor så ofta tala: Måhända har en skald, som sjungit stridens lof, mottagit någon af dessa af sin segerglade skyddsherre, måhända har någon af dem prydt en skön kungadotters hals, som fått den såsom skänk af sin älskade; hvilken återigen på slagfältet tagit dea från någon af de öfvervunne, — sådana äro ungefär de tankar, som tränga sig på en, då man betraktar dessa prof på fädrens smycken. Bland andra prydnader märka vi halsringar af silfver och koppar, armoch fingerringar af guld och silfver; armbyglar och bälten af silfver, samt guld-bracteater. Angående sådana halsringar uttalar Bruzelius den förmodan; att de varit begagnade dels såsom prydnader för karlar; dels såsom ett slags balsharnesk; dels såsom prydnader för gudabilderna. — Allt är lika antagligt: Samme författare antager äfven, att de, som äro ihåliga, förut varit fyllda med trä för att göra dem lättare, än om de voro massiva. De flesta af armringarna; armbyglarna, bältena och fingerringarna äro spiralvridna, och ringarna samt bältena knäppas medelst krokar i ändarna; Guld-bracteaterna hafva länge utgjort föremål för de lärdas gissningar: De äro runda mynt med öglor eller ock genomdragna med hål; hvarföre de synbarligen hafva varit begagnade till prydnader. Enligt Schröder äro de ett slags medaljer, som hemförts med Väringarna; hvilka erhållit dem af st-romerska kejsare. Detta är nog troligt, men pyare forskare hafva antagit att största delen hitkommit såsom mynt och att våra förfäder derefter försett dem med öglor för att kunna bära dem: Sedermera hade man här efterapat dessa bracteater, ej inseende deras myntvärde, utan blott begagnande dem såsom prydnader. Härför talar den omständigheten; att på sowliga af dem finnas grekiska och romerska bokstäfver, på några åter runor. Bland dessa sednare är den år 1774 funna s. k. Wadstenabracteaten, hvars inskrift somliga vilja tyda med: Ludvig; en vänlig, driftig och i hemligheter bevandrad man; under det andra på densamma blott läsa run-alfabetet: Sjelfva namnet angifver, hvartill myntringarna begagnades. På en ring; som man bar fästad vid bältet; upphängde man neraligen andra mindre ringar och hoprullade guldtenar, hvilka begagnades såsom penningar: Vidare finna vi en vågskål, alldeles lik de nu begagnade, med tillhörande vigter. Hvad man ej skulle vänta sig finna bland dessa lemningar är glas. Likväl finnas här några glaskärl; hvilka, ehuru af grönt glas och ful form, likväl troligen stått i högt värde, emedan man flera århundraden efter dessa tider i historien hör glas omtalas såsom en stor dyrbarhet. Åke.