Dagens Nyheter – 25 juli 1867, sida 3

Dermed skildes Nils Bosson och riddar Bengt: Denne satt stilla på vägen och vände sig efter en stund till Måns skrifvare; i det han framtog under sin riddarkappa en skinnväska; hvari en mängd bref voro instuckna: — Då må du taga brefven, sven — sade han — och skaffa de nödiga underskrifterna. När du fått dem, hoppas jag snart få höra af dig, och får du dem icke; så går mitt löfte i fullbordan äfven dem förutan, om du uppfyller ditt; och märk väl; ju förr ditt arbete är gjordt; desto högre vill jag löna dig: Den lille skrifvaren tog väskan och dolde den omsorgsfullt under sin tröja, gaf riddaren goda förhoppningar och så skildes de. Rildaren red i sakta mak samma väg tillbaka som han kommit; Skrifvaren tog vägen söderut; och kom han icke fort nog, så var det visserligen icke hans fel: Hans häst behöfde hvila och äfven han sjelf; och efter ett par mils ridt måste han stanna, huru gerna han velat begagna sig af natten för att fortsätta sin färd: Efter några få timmars stärkande sömn, steg han-åter till häst; men ju högre solen steg på himlen, desto längre omvägar valde han. Helst slog han in på ensliga skogsstigar, och hörde han något ovanligt buller på afstånd, så höll han stilla, tills allt åter var tyst: På detta sätt hann han icke långt under dagens lopp; och vid middagstiden, när solen brände som hetast; tog han in i en enslig öfvergifven stuga i skogen, der han beslöt att afbida aftonen. Då steg han åter till häst; och allteftersom solen sjönk och skymningen utbredde sig, närmade han sig åter stora landsvägen; der han sökte återtaga hvad han under loppet af dagen