Dagens Nyheter – 24 juli 1867, sida 1

PR Rn We VV MM RB BARA RT 0 blifva domare; som icke vore 3 alnar lång; in gen kyrkoherde som ej vägde 11 pund, ingen professor i historiön som ej hade rödt hår? Skulle de icke af aua krafter opponera sig mot sådana stadganden? Och dock stå dessa i full: komlig öfverensstämmelse med den grundsats, de försvara; eller att ingen lider orätt derför att han är utestängd från möjligheten att få ett embete i staten: Således måste det medgifvandet göras, att ingen lag, ej ens den; som bestämmer angående befogenhet till offentliga tjenster, får vara byggd på godtycklighetens grund: Men den lag, som stadgar attt. ex. judar ej må användas till embetsmän i staten, har, säger man, goda skäl för sig. Vi bestrida på det högsta detta påstående; vi gå så långt att vi säga: en främmande trosbekännare kan; utan skada för samhället; vara allt utom prest: Jaså, utropa våra motståndare, ni skulle verkligen tycka om att se en jude sitta såsom domare i ett mål angående hädelse mot Gud! Ja, såvida han är en skicklig domare, som har att tillämpa en förnuftig lag: Det är naturligt att den enskilda menniskans förhållande till Gud är något, hvaröfver den borgerliga lagen icke har att döma: Likasom hvarje individs religiösa uppfattning rörer endast honom sjelf; likaså må det vara hvar och en obetaget att i enrum eller tillsammans med personer; hvilkas religiösa känsla deraf icke såras, uttala hvilka omdömen som helst i ämnen; hörande till religionen. Men å andra sidan bör hvar och en, som genom framställande af atheistiska satser väcker förargelse; vara underkastad lagens näpst; Skillnaden är klar. Samma grundtanke; som måste gälla i fråga om all lagstiftning; gäller äfven här: enhvar ege full frihet att handla; såframt han icke dervid på prågot sätt förorättar andra. Om en person stänger in sig i sitt rum och utfar i smädelser mot den Allsmäktige sjelf; så kan han icke förnuftigtvis derför straffas, äfven om det kunde bevisas — hvilket mnaturligtvis vore något svårt — att han gjort sig skyldig till ett dylikt tadelvärdt beteende: Men om någon i ett fönster vid Gustaf Adolfs torg utställer en ohygglig karrikatyr öfver det,som utgör ett föremål för vördnad och tillbedjan bland niohundranittionio menniskor af hvarje tusen; som vandrar fram öfver denna mycket trafikerade plats eller om någon på en allmän samlingsort med skymfande biord beledsagar namn; hvilka vördas af alla kristna -— böra de allzarligen straffas, icke för det att deras mening skiljer sig från vår; utan emedan de åstadkommit förargelse; väckt smärta och vedervilja hos andra menniskor. Man eger ej större rättighet att gifva anstöt åt andras känslor; genom att missbruka sin fria yttranderätt, än att springa oklädd upp och ned på allmänna gator, under föregifvande att man begagnar sin rätt att taga sig motion: Mea om lagen angående hädelse mot Gud är byggd på en förnuftig grund; inse vi icke; hvarför ej en främmande trosbekännare likaväl som någon annan skulle kunna tillämpa densamma: Ifall en protestant blefve domare i Spanien; skulle han säkerligen icke draga i betänkande att bestraffa en af sina trosförvandter; om denne vore nog oförsynt att i hundrade katolikers närvaro bespotta en helgonbild. Man behöfver icke vara muselman, för att; ifall man blefve domare i Turkiet, straffa en kristen; som offentligen vanärat en mosk6. Hvad har man då för skäl att antaga det en jude; såsom domare i ett kristet samhälle; skulle vara inkompetent att döma i ett mål af ifrågavarande beskaffenhet? Man har sagt att judarna vänta en kommande Messias och hoppas att de skola få återvända till sitt henfland; hvadan de alltid skola anse de länder, i hvilka de nu lefva; såsom förvisningsorter. Det är att vara okunnig om den menskliga naturen, att tro det väntan på