Dagens Nyheter – 24 juli 1867, sida 1

Något om religionsförföljelse. Omsider synes den tid vara nära förestående då statskyrkan skall förlora ett af de onaturliga stöd; på hvilka den är byggd. Vi syfta härvid på det förslag till utvidgande af främmande trosbekännares politiska rättigheter; som nu hvilar till grundlagsenlig behandling. Det länder svenska nationen till föga heder, att den religiösa förföljelsen kunnat bibehålla sig i vårt land ända till de dagar, som nu äro; och få beslut af dess representation hafva varit mera egnade att väcka bedröfvelse och missnöje bland den ädelt tänkande allmänheten; än den förkastelsedom; som af sistlidne riksdags första kammare uttalades öfver det från den sista ståndsriksdagen hvilande förslaget till ändring i gällande lag; rörande befogenhet att bekläda embeten i staten: Detta sednare förslag var dock vida mindre liberalt än det förra är: Men hvarför tala vi om förföljelse? torde någon fråga. Det är icke förföljelse att utesluta en viss klass från offentliga embeten; ty ingen har rätt till allmän tjenst: Vederbörande besätta alla platser efter godtfinnande; och den som blir utan; haringen giltig anledning att beklaga sig: Han är helt enkelt försatt i samma belägenhet; hvari det stora flertalet inom hvarje samhälle nödvändigt måste befinna sig — — Detta resonnemang är oriktigt; hvilket lätteligen inses om man tager i betraktade; till hvilka slutsatser det leder: Hvad skulle de, som förfäkta nyssberörda sats; säga om lagstiftningen förändrades så; att ingen kunde