Dagens Nyheter – 23 juli 1867, sida 3

Sedan han nedskrifvit dessa rader; steg han upp och lemnade rummet. I. Herrarne af Gökshotm. Det var den första augusti 1434; som nyss skildrade möte egt rum på Stockholms slott: Några dagar derefter gick en ensam vandrare fram på vägen; som leder från Nyköping i nordvestlig riktning: Det var en liten; oansenlig man; och han tycktes; att döma af hans gång och hållning, vara trött af en lång vandring: Dagen led mot sitt slut, och hans matta öga såg med längtan spiran af ett kapell sticka upp bland trädtopparne på afstånd. Snart hade han hunnit det lilla kapellet: Det var Vadsbro kapell. Han såg sig omkring bland de närliggande byggnaderna; hvar han möjligen skulle söka herberge öfver natten; men sannolikt hade han sina skäl att icke derutinnan förhasta sig, ty han sökte sig helt nära vägen en undangömd plats mellan ett par höga granar. Allt var stilla, och vinden drog så sakta fram mellan träden, att knappt ett blad rördes. Landskapet var ljufligt att skåda med sina höjder och dalar; men naturens skönhet tycktes icke göra något intryck på den trötte vandraren: Han var helt och hållet upptagen af något ämne, som gjorde honom blind för allt utom honom; Om det var bekymmer; som nedtyngde honom, eller om det var någon mörk plan som här utarbetades i hans hjernas celler; hade varit svårt för en ytlig betraktare att afgöra; De