— Men du har ju icke lyckats?::: — Nej; och när jag tänker rätt på saken, så tror jag att jag bor qvar.... — Nå; då har du ändå gått för ro skull; min bror! — Det är sannt nog; men ::. — Det var ej din mening, vill du säga: Så säga de allesammans. Detta meningslösac spring hör nu en gång för alla till juli månad, och vore det ej så, skulle Stockholm vid den tiden vara ännu mera dödt än det är. — Jag börjar verkligen bli villrådig: — — På hvad? — Hvilket som är värst: att vara hyresgäst eller husegare. Förr hade jag visst obehag; mina egna rum voro likväl då fredade; nu är detta icke händelsen en gång: nedsmutsade golf, upp: och nedvändt på allting, främmande snsigten hvar minut, ett ring och spring och bråk och tråk; så man kan bli galen: -Lugna dig, bror Lundström, det går öfver med juli månad! — —Nn.