Dagens Nyheter – 17 juli 1867, sida 3

ringen i väggen, men intet spår syntes efter de båda fångarne. Erik hade skyndat ned och befann sig vid Herrmans sida. Hans blick irrade forskande omkring rummet, spanande i hvarje vinkel, om han ej skulle upptäcka de båda fångarne. Men fåfängt. Slutligen såg han frågande på Herrman: Denne stod; som förstenad. — Pelaren! — utropade han. — Pelaren? — upprepade Erik. — Genom den hafva de försvunnit! Der är en hemlig gång, jag förvarades der sjelf några dagar för kort tid sedan. Säkert leder gången till någon förborgad utgång från slottet. — Undkomna! — hviskade Erik blek af vrede. 1xX. Borgyanäs brinner. Tidigt om morgonen midsommars afton; medan ännu dagen stred om väldet med natten; steg Engelbrekt upp från sin bädd: Han kastade på sig kläderna och skyndade ut i den utanför hans hus belägna lunden. Annuu var allt tyst; de små foglarne hade ännu icke lemnat sina bon; endast en frisk vindflägt flög fram genom trädens bladrika kronor; och hängbjörkarne vaggade sina långa grenar fram och åter, liksom vinkande till sig den tyste mannen; som gick fram under deras gröna hvalf. Engelbrekts rörelser och den häftighet; hvarmed han tillryggalade den korta men sling