Dagens Nyheter – 8 juli 1867, sida 1

soner, tillhörande alla olika samhällsklasser; ingått såsom delegare. Icke desto mindre har det gamla bolaget, som utgöres af endast 6 personer, af hvilka dock några äro stadsfullmäktige och ega ett öfvervägande inflytande; oförsyat uppträdt med anbud för erhållande af ny oktroj, och en af bolagsmännen har hos stadsfullmäktige med all kraft talat för detta anbuds antagande och således förkastande af det nya bolagets. Det nya bolaget har erbjudit sig att för 3 år betala 42,000 rdr till staden samt att dessutom anslå hela nettobehållningen af minuteringsrörelsen till allmännyttiga ändamål inom samhället, företrädesvis afseende befordrande äf folkundervisningen; sjukvårdsanstalten m. m. Det gamla bolaget har för samma tid gjort ett anbud af ända till 60,000 rdr. Häraf kan man få ett begrepp om detta bolags oerhörda, man kunde säga obyggliga, verksamhet och den betydliga vinst det haft genom att på allt sätt, tvertemot hvad bränvinsförordningen föreskrifver rörande sådana bolag, underlätta åtkomsten af bränvinet och såmedelst öka antalet af den olycksaliga fyllerilastens offer; ty för 12 år sedan betalades endast 15,000 rdr för 3 år! Fråga är nu om stadens myndigheter ega nog öppen blick för samhällets sanna bästa, att de afstå från detta högre anbud, bakom hvilket ligga egennytta och ett doldt begär att ytterligare ockra på lasten, samt sprida ännu mer elände och nöd, och antaga det nya bolagets, hvars hela större eller mindre vinst faller staden till godo. Vi kunna ej föreställa oss annat, än att vederbörande, isynnerhet efter den serdeles intressanta och välskrifna utredning af frågan; som Nya Landskrona tidn. innehållit; skola visa sig ega ett så pass oförvilladt omdöme, att de vid denna frågas slutliga afgörande gifva seger åt dem; som ömma för sitt samhälles framtid i sedligt och ekonomiskt afseende, och derigenom äfven skipa en påtaglig rättvisa! Under det vi på det lifligaste önska och hoppas denna utgång af striden, kunna vi ej neka oss nöjet att ur ofvannämnda tidnings, med signaturen A. G—d försedda, artikelserie meddela följande vigtiga sanningar; hvilka gälla för alla samhällen : Att staden är öfverbefolkad af fattigt arbetsfolk, af hvilka en stor del sakna artetsförtjenst större delen af året, är för ingen obekant, lika litet, som att en stor del af dessa råkat i sin fattigdom och i densamma qvarhbålles genom dryckenskap: Den, som nästan dagligen sertårar och ej sällan blod flyta genom fylleriets omedelbara följder, den söm dagligen ser barn magra af svält; under det deras fäder offra penvingar på krogen, den som erfar, huru berusade fäder misshandla sina hungrande barn, den som ser den betryckta, lidande bustrun, hvars äktenskapliga sällbet blifvit förbytt till ett helvete, täras bort af qval öfver sina barns hunger, af oro för deras framtid, den, som slutligen hör henne på sjukbädden uttala sin innerliga önskan, att genom döden för evigt få skiljas från sin drinkare till man, sedan hon lidit så mycket; att icke ens moderskärleken, detta annars så mäktiga familjeband, längre kan fästa hennes önskningar vid lifvet, — han skulle vara känslolös; om han icke åtminstone försökte tänka på, huruvida icke ssmhället skulle kunna taga några mått och steg mot detta elände, eller åtminstone för framtiden söka värja sig mot dess oupphörliga stigande. Någon torde säga: detta är öfverdrifvet; vi offra ju årligen omkring 20,000 RES VASST ONES. VASER