Dagens Nyheter – 8 juli 1867, sida 1

Det är sant, jag älskar eder; men min kärlek skall lefva fången i mitt bröst. I skolen vara för mig, som en helig dröm; en mild engel från himlen; Det är mitt löfte, som jag gaf eder fader, som jag gifvit mig sjelf; Jag skall aldrig upprepa mitt spörjsmål.:: — Min fader hade då hört vårt samtal — frågade Agnes, medan ett svagt leende knappt förmådde skingra tårarne, hvilka fyllde hennes ögon. — Han hade hört det och haa sade till mig: Ungersven, eder fosterfader är en man, som vunnit min aktning och min vänskap, och jag vill hålla allt för ho-orpardt, men en klenod eger jag, som jag i: a för hans skuld offra, det är min du...s oi åalsken henne; men tänken uppå; att hon är född grefvinna och slå slika tankar ur bågen; yngling! Det sade han och mera, medan vi gingo gången fram emot slottet. Der fattade han min hand och tillade: eder fosterfader är återkommen från konungen, dragen till honom och helgen kärligt från grefve Hans. I morgon ären I säkert redo att lemna mitt slott: Tänk ej med ovilja på grefve Hans för det han nu sagt eder, låtom oss skiljas och äfven mötas i vänskap! Så skildes vi. Jag gick åter ned under trädens skugga och tänkte och drömde om igen hvad jag känt och erfarit, sedan jag första gången såg eder på Jätturns mörka vatten; Då.:: En mild låga tändes i ynglingens öga, när han frammanade detta minne; och när han, liksom för att undvika det, tog ett par steg tillbaka skramlade kedjorna, beledsagande med sitt hemska ljud stormen i hans själ. oo Då. : då? sporde Agnes: