Dagens Nyheter – 8 juli 1867, sida 1

— Då stego din faders svenner upp ur jorden rundt omkring mig. Jag befann mig under den stora lönnen; der jag skiljts från eder, och tätt framför mig, just på den plats; der jag några timmar förut såg eder; der ställde sig eo mörk skepnad. Det var eder faders fogde Hartvig Flög::: MN — Ah, moder Richissa — afbröt Agnes och sammanknäppte sina händer. — I haden rätt, den mannen är en annan Johan Walel — Han sade mig, att jag skulle lemna mitt svärd, jag var grefvens af Ewersten fånge! — Allsmäktige Gud! Det är icke möjligt, nej, nej Herrman, det är icke möjligt! oo— Dessa kedjor ljuga icke — svarade svennen vemodigt — de tryckte dock tyngre i tornet på eder faders slott än här. Mörka tankar hafva sedan dess haft makt med mig, och derunder har jag äfven tänkt ondt om eder, stolts jungfru. Nu. är jag i himmelen igen, min helgonbild sår åter ren framför mig, :.. ack ve mig, som någonsin kunnat tro eder om svek:.. Eder fader. .: — Min fader — vidtog Agaes med fasthet — min fader skall sjelf lösa edra kedjor, och tungt skall hans hand falla på den; som vågat förgripa sig på hans gäst: Han är här på slottet, om några ögonblick skolen I vara fri, och sedan. :;: — Är det sant, som I sägen, stolts jungfru; att sveket icke är eder faders, så må Gud i himlen förlåta honom, som kommit mig att förbanna eder faders namn! Och jag tror eder:.. ja, jag tror eder, Agnes fader kan icke öfva nidingsverks Om han kan lösa mina kedjor, det står i Herrans hand, men sägen honom;