Dagens Nyheter – 2 juli 1867, sida 2

LIC RilöL 101i Diva LUTUOGIRIG 1 juli 1867. Om de kalla och tempererade husen i förra måaden, sedan mån utftlyttat de flesta af deri förarade växter, ej blefvo eftersedda med reparaoner, glaslagning, målning etc., så bör dettå ske u, hvarefter i dem inflyttas alla sorter blommande rukväxter och sådana varmhusväxter som tåla vid tt under sommarmånaderna stå något svalare och uftigare, såsom flera sorter Dracsena, Cordyline, almer t. ex. Chameerops humilis, Ch. excelsa Ch. almetto, daddelpalmen (Phoenix dactylifera) Laania, Rhapis m. fl. Dessa sorter kunna till och ned ställas ut i det fria, endast platsen bar lugn ch något skugga. Achimenes, Gesneria, Gloxinia, Slerodendron, Crinum, Hibiscus och andra blommande varmhusväxter flyttas äfven hit, samt vattnas då och då, så länge blomningen fortfar, med helt svagt gödselvatten. De uti varmbuset qvarstående växterna, såsom Orchidez, Aroidezx, Musacexe, Bromeliacex, Scittaminer, begonier, palmer och ormbunkar fordra vid denna tid rikligt vatten, fuktig atwosfer och god luftcirkulation: Alla exemplar, hvars rötter fyllt deras krukor, ömplanteras, hvarvid man så mycket möjligt är skonar rötterna. De i fria luften stående kallhusväxterna uppbindas, de starkaste skotten toppas och de svagaste och öfverflödiga bortskäras. Starkt växande exemplar, som hafva för små krukor, omplanteras med oskadade rotklimpar i större. Då camelieknopparne blifvit någorlunda försigkomna, flyttas exemplaren till tempererade huset, hvarest de uppställas på en luftig plats, besprutas ej mera och vattnas mycket försigtigt, så att ej andra, än de som verkligen äro i behof af vatten, erhålla sådant. Denna sparsamhet med vatten och förflyttning till en plats med mera torr luft sker derföre, att cameliorna ej för andra gången på sommaren skola drifva skott, hvilket vore menligt för deras rika blomstring, och lätt kunde hända om man läte dem stå för länge i varmhuset. De sorter ljung (Erica), som hafva blommat ut, beskäras och ställas något varmare tills de åter börja drifva. Vid deras omplantering använder man väl drainerade krukor, ej större än som behöfvas, och skonar pläntörhäs rötter så mycket man kan. Pelargonier, Fuchsier, Chrysanthemum och andra örtartade växter, erhålla fortfarande gödselvatten en å två gånger i veckan. Det är nu äfven passande tid att göra sticklingar af en stor del orangeriväxter. Hvad deras plantering och skötsel beträffar hänvisa vi till minneslistan för februari. Har man vildstammar af Caåmelia så är slutet af månaden den lämpligaste tiden till ympning. På samma gång kan man äfven ympa Azalea indica på utaf sticklingar uppdragna stammar af snabbväxande varieteter, t. ex. Prins Albert, princeps m. fl. eller ock på unga plantor af ÅA. pontica. De vackraste Pimeleasorterna ympas på P. decussata, Correa cordinalis och speciosa på C. alba. På den sistnämnda växten kunna äfven fe likaså vackra som tacksamma och lättskötta arterna af slägtet Eriostemon ympas: Therosor växa bäst om de okuleras på Rosa Manettii. I blomsterträdgården bortrensas ogräset flitigt och jorden i grupper och rabatter hålles lucker och t!uktig. Gräsplanerna mejas flitigt, kanthuggås och 1:ensag från alla bredbladiga ogräs. Den allmänna maskrosen (Taraxacum officinale, Leontodon Taraxcum) är ett mycket besvärligt ogräs i gräsmattor, men ej svårt att utrota, ty om man med ett smalt jiern, t. ex. ett vanligt huggjern, afskär bladkronan stå, att ungefär en tum af rötens öfra del medföljer, så kan den qvarblifvande rotdelen, som ej har 11ågra s. k. ögon, omöjligen komma igen, utan ruttmar i jorden. Detta arbete måste dock företagas så tidigt på våren, att ej växten får tid att sätta frö, ty om så sker blir man aldrig qvitt ogräset: -—Af de i förra månaden på grupper utplanterade växterna, behöfva nu en stor del uppbindas. Pasgande käppar kunna skäras af åtskilliga i trädgårdlen växande buskväxter, t. ex. af snöbärsbusken (Symphoricarpus), af den allmänna Spirean (Sp. galicifolia), af hassel, pil, poppel och flera andra. I södra Sverge lemnar Kerria japonica utmärkt vackra käppar för spädare växter. Bladväxterna tippbindas med starka, grönmålade störar, bespratas hvarje morgon och afton med rent vatten samt vattnas i torr väderlek ymnigt Att då och då, i synnerhet vid fuktigt väder, gifva dem guanoeller annat gödselvatten befrämjar deras växtlighet betydligt. Vackra och lättskötta bladväxter äro, utom Canna, Ricinus, Cannabis och majs: Ferdinanda eminens, Aralia papyrifera, Uhdea pinnatifida och bipinnatifida, Urtica macrophylla, Wigandia carracassana, Solanum robustum quitoense och macrohyllum, Achyranthus Verschaffelti med blodröda blad, flera sp. Verbesina, Dahlia imperialis, Aralia gpinosa, umbraculifera, Sieboldii och racemosa, MaJanoselinum descipiens m. f. Alla dessa kunna förökas genom sticklingar och trifvas utomordentligt väl på kalljord, isynnerhet om man genom nedgpräfd färsk hästgödsel bereder dem en svag bottenvärme. Georginerna uppbindas säkert vid starka atörar. Har den första bindningen blifvit för trång måste den afskäras och förnyas. Mer än ett skott från hvarje rot bör ej tålas. Frö utsås af sådana sommarväxter, som man tänker öfvervintra för att nästa sommar af dem ha ett tidigare flör, t. ex. Petunia, Phlox, Calandrinia, Cineraria, Calceolaria, Mimulus, Calirrhoö, Datura, Gailardia, Dianthus chinensis m. fl. Äfven kan man i denna månad renom sticklingar föröka en stor del blomsterbuvkar. Sticklingarne tagas af årets skott, just då ide hålla på att mogna eller blifva träaktiga och planteras dels i krukor, lådor och fat, dels i jorAA ARNE