Dagens Nyheter – 2 juli 1867, sida 2

RESER ONE SERA ERE RED ste AASE ÄRR Oe han — dock besinnen I: icke, att riksens råd bundit händerna på konungens fogdar och att det är svårt att lita på den gårdvar, hvars mun blifvit tillstoppad. Det kunde väl hafva händt; att intet bud F.ommit hit till slottet; förr än bönderna stått utanför slottets portar. Alla vägar och stigar, som leda hit nedåt; hafva varit så väl bevakide, att intet bud kunnat komma fram; Att jag kommit igenom, det hafven I den saken att tacka för; att bönderna nu tågat längre söderut och slutit sig till hufvudhären. — Vi hafva intet skiil att klaga på eder — tog nu gamle herr Chri ster till orda — I skor len tvärtom hafva tacik för eder snabba ridt och eder omtänksamhet;, men här synes mig goda råd dyra och jat; skattar som en lycka, att så många af riksens råd äro här närvarande... Viljer. I; vördige fader biskop Knut; först säga eder tanke om detta ärende; och huru det synes eder vara bäst och nyttigast att dermed handla: Biskopen tog sig god betänketid; innan han svarade, Slutligen sade han: — Såsom det vill synts; lära Dalamännen; hvilka till denna tid lefvat tysta och stilla inom gina berg; vilja införa en ny sed i Sverges rike. Det va: nu icke längre sedan än i höst sistleden, så voro de också stadde på tåg hit neder... Den leken tyckes mig vara skäl att göra en snar ända på och näpsa bönderna så; att de förlor a lusten för slikt. Dock lärer väl för ögonblie ket icke vara sådan styrka att tillgå för rik sens herrar och män att de kunna med ens göra detta deras företag om intet. Derför är, det min mening; att riksens råd; som