Dagens Nyheter – 2 juli 1867, sida 2

4 FUKTEN i AR RR — — v—— LL här församlade äro; rida ut mot bönderna och vöka i godo få dem att återvända: Sedan få vi tid att tänka på, huru. vi må betaga dem lusten att vidare på detta sätt tåga ut öfver dalelfven och sätta riket och dess öfriga alls moge oro i hufvudet. Ar det någon, som har ett bättre råd; så säge han det ut. — Icke i allo — yttrade då Thure Thuresson (Bjelke) — är jag af eder mening, vördige fader biskop Knut. Att vidare underhandla med bönderna, vore att ingifva dem ännu mera högfärd, än hvad de redan ega. Min tanke är den, att vi genast sitta upp och i spetsen för det folk; som här finnes samt våra egna svenner; draga ut mot bönderna; jag svär det vid mitt goda svärd, de skola snart få mera lust att dräga norrut än hvad de nu hafva att vinna Westerås slott; Säg fogde, hvad tänken I derom? De yngre herrarne mottogo med bifall herr Thures ord, och man hörde, huru händerna slogos mot svärdfästena. Jösse Eriksson tycktes vara ur stånd att besvara den till honom riktade frågan. Hans venstra hand höll svärdfästet hårdt omfattadt; medan den högra oroligt for öfver skägget; och de hårda ögonen tillkännagåfvo att han rufvade på något, som ännu icke antagit fullt bestämda former i hans själ. Hans underfogde svarade i hans ställe. — Enligt de underrättelser, jag kunnat inhemta — sade han — är bondehären väl 10,000 man stark, och Engelbrekt sjelf är omgifven af 600 fullt rustade ryttare. Denna upplysning tycktes betydligt stäfja modet hos de unge; stridslystne riddarne.