Dagens Nyheter – 26 juni 1867, sida 2

Domaren. Det är synd och skam att väcka en rocess sådan som denna. Hedlund. Ja, så tycker jag också, hr lagman. )ch det som värst förargar mej är att, sedan de astat ut mig, så befallde de en poliskonstapel att an ovilkorligen skulle arrestera mej. Domaren. Jag säger er ännu en gång: Gör ipp den här saken i godo; det är bäst för er sjelf. Hedlund. Jag vill först ha igen mina saker. Hon ska få sin byrå och sina gångkläder, och dessutom ska jag skänka henne så mycket hon kan ligga på; men jag vill också ha något attligga på. Jag vill för resten ha 14 dagars anstånd, för jag måste i alla fall yrka ansvar på Svenssons. Det finns, ska ja säja, en hel mängd murare som ska komma opp och vittna att alltihop är mitt, för jag har arbetat vid postverket, och förtjent 19 rdr 50 öre i veckan. Domaren (vändande sig till svarandena). Nå plaidotter, hur förhåller det sig med den här saen Olaidotter (blygsamt). Jo-o, nog är det sannt att vi bott tillsammans i 7 år och haft 3 barn tillsammans; men allt det öfriga är osannt. Jag har å sömnad förtjent så mycket, att jag kunnat inöpa allt, hvad som finns i rummet. Jag har äfven betalt det mesta af hyran. Som Hedlund varit mycket svår af sig på sednare tider, har jag bedt honom gå sin väg. En qrväll kom han hem till mig och tog bort min sydyna och två stycken taflor som voro mina. Då satte jag en hake för dörren. Sen har han ej kunnat komma in. Det uppträde han omtalar är helt och hållet ozannt framstäldt. Jag har inte rört honom, och ej mitt värdfolk, Svenssons, heller. Det var han, som sparkade värden. Svensson (infallande). Jaha, det der är mycket riktigt; jag blef sparkad så att båda benen sågo ut som hade de varit blåmålade, och hvad anbelangar att min hustru skulle bitit bonom,; så får jag bara svara på det, att det är mycket svårt att bitas, då man inga tänder har. Hustru Svensson (knuffande sin man i ryggen). Åh, tyst Svensson! Hedlund. Jag bestrider att jag utdelat några sparkar, för sådana har jag fått sjelf. Emellertid förlåter jag sömmerskan, om jag får igen alla mina saker. (Vändande sig till domaren). Medge, herre, att man kan bli arg, då man träffar sitt eget barn å Tavastgatan, och får höra det säga: chvarför kommer inte pappa hem; vi ha en ny pappa nuc Makarne Svensson (med en mun). Det bestrida vi som ligga utanför ..... för det skulle vi ha sett. Målet uppsköts tillsvidare, på det att muraren måtte få tid på sig att blifva något försonligare stämd mot sin fordna älskariona, och skulle ban under tiden afhemta de saker, som f.d. fästmön vore hågad lemna honom. Lavsdser!:er, Storartad förfalskning af en qvinna. Från Göteborg skrefs i lördags: Sistlidne gårdag förekom vid rådhusrätten ett från Säfvedahls häradsrätt remitteradt mål angående handelsidkerskan Mathilda Olivia Andersson, häktad och tilltalad för förfalskningsbrott i ovanligt stor skala. De af Andersson, hvilken drifvit handel i en större butik i Majorna, förfalskade handlingar uppgå till icke mindre än 7 st., deraf 2 reverser å 300 rdr hvardera, utgifna af henne och försedda med borgensförbindelser af 3:ne personer, hvilkas namn voro falska; 2 reverser å 200 rdr hvardera, jemväl med fyra falska namn såsom borgen. Dessa 4 reverser hade hon dels belånat dels försökt att å dem bekomma penningar. En revers å 200 rdr och försedd med handl. C. F. Mandahls namn, äfvenledes förfalskadt, hade hon lemnat såsom säkerhet för bekomna varor hos handl. Axel Gädda vid Korsgatan. Derjemte hade hon skrifvit en invisning å varor i herr Mandahls namn samt derpå bekommit diverse varor till ett belopp af omkring 18 rdr hos handl. Uno Söderdahl. På en annan dylik falsk reqvisition hade hon försökt att hos handl. Wachenfelt Anderson bekomma varor, men då namnet tydligen synts vara falskt och äfven stiliseringen var något ovanlig, emedan iinvisningen stod hvar så god och lemma budet diverse varor enligt uppgift och creditera på 3 månaders, hade densamma qvarhållits af bokhållaren för att först närmare efterhöra om det stod rätt till. Sedermera håde dock Andersson ej afhörts, utan blef reqvisitionen qvarliggande. Hos handl. Söderdahl hade hon inkommit och begärt ätt få varor, men då hon fått till svar att det blott fnot borgen kunde utlemnas några sådana, hade hon först uppgifvit en murare, hvars namn hon skulle få, men då denne ej antogs för säker, hade hon ej varit villrådig utan erbjudit diverse namn, tills slutligen hr Mandabls antogs. Alla reverserna voro icke allenast affattade i vanlig form. utan äfven alla borgesmännens namn försedda med ordentliga sigill, för hvilket ändamål hon särskildt beställt sådana för hvarje nytt namn. Andersson, hvilken är 33 år gammal, erkände vid förhöret otvunget alla förfalskningarne, men urskuldade sig med att det ej varit meningen ätt dermed narra målsegarne utan blott för att bjelpa upp handeln lites, och hade hon ämnat att infria dem alla blott hon hade fått tid på sig och förtjensten blifvit större. Rådhusrätten afslöt undersökningen och dömde Mathilda Andersson att för förfalskningsbrott, jemlikt 12 kap. 4 Strafflagen, hållas till 1 års straffarbete och i 7 år vara förlustig medborgerligt förtroende.