Dagens Nyheter – 23 maj 1867, sida 3

Hvärj ehande I Nyheter. Flytande teatrar, näget att fundera på för vissa. Konsten och konstnärerna äro beroende af årstiden, klagas från alla håll, särdeles från landsortsteaterdirektörernas brokiga falang, hvilka om sommaren gerna skulle vilja, men i följd af gällande lagar och författningar omöjligen kunna få hus i hvarje buske. Mina herrar; se här ett exempel att följa, ett exempel, hvars efterföljande skulle göra er allesammans till egna herrar, utropar tjöteborgspostens krönikeskrifvare. I stället för att flacka omkring på landsvägarne, se här huru en företagsam rysk direktör nyligen burit sig åt för att undvika detta. Han har nemligen inredt en teater ombord å ett gammalt barkskepp, som legat i vinterqvarter å floden Kazanka: Med skeppsfartens återöppnande ämnar han afgå med fartyget till Kasan; der flera representationer skola gifvas. Efter slutad sejour derstädes, skall teatern åter gå till sjös för att efter hand besöka de förnärasta hamnstäder vid Wolga-floden. Nåväl, svenska kofferdifartyg stå som bekant f. n: lågt i pris och äfven af k. storav flottans vördnadsvärda fartyg torde eti eller annat snart kunna åstadkommas för godt pris. Man skulle sålunda kunna få s3 direktör Lindmark som artistisk befälhafvare å linieskeppet Den sköna Helena, om somrarne görande sin konstnärsresa mellan Göteborg och Stockholm yttre vägen med anlöpande af Warberg, Falkenberg, Halmstad, Båstad, Laholm, Helsingborg; Malmö, Ystad, Carlshamn, Carlskrona och Calmar; direktör Elfforss å korvetten Oxhandlaren besöka nordvestra kusten; hr Dahlgren å skeppet Asmodeus besöka nordöstra kusterna från Östhammar till Neder-Kalix; med undantag af Helsingland; hvilken provins befälhafvaren å galeasen Dåren från S:t James hr Roos s:or torde vilja förbehålla sig; hr Hessler kunde å blockskutan Fortuna, kretsa omkring på Wettern till dramatisk uppbyggelse för Hjo, Grenna, Askersund, Motala och Odeshög, och hr Charles Beckman slutligen å lastpråmen Lumpacivagabundus söka ro upp sig genom föreställningar i Gamla Lödöse, Kongelf, Lilla Edet och Trollhättan. Skulle dessa nautiskt-dramatiska expeditioner icke krönas med påräknad framgång; hvad mer, så voro det väl icke första gången som våra landsortsdirektörer tagit sig vatten öfver hufvudet eller funnit sig strandsatta: En kassör, som mördar sin principal, Nyligen begicks ett fasaväckande mord i en gevärsfabrik uti Birmingham. Denna fabrik tillhör firman Redman och Pryse och den mördade är hr John Pryse, delegare i bolaget. Mördaren heter James Scott; är 22 år gammal och var kassör hos bolaget, när mordet skedde. En afton upptäcktes afhr Pryse, att Scott befann sig på balans. Följden häraf var att denne blef inkallad till hr Redman, firmans chef, hvilken tog honom i förhör om saken. Då kassören sedan fick veta att det var hr J: Pryse, som upptäckt försnillningen och gifvit sina kompanjoner del deraf; intogs han af ett så häftigt begär att hämnas på denne att han genast skaffade sig en laddad pistol, begaf sig direkte till kontoret och sköt den intet ondt anande förmannen genom lifvet. Hr Redman och hr Charles Pryse, den mördades äldre bror, som befann sig i ett närgränsande rum; hörde knallen och rusade in på kontoret: De fingo då se den vredgade kassören för andra gången aflossa ett skott mot sitt offer, som redan låg på golfvet utan tecken till lif; Hr Charles Pryse lyckades rycka mordvapnet ifrån honom; dock först efter en häftig och långvarig brottning, hvarunder hans eget lif flera gånger var i fara. Då han fått pistolen i sin hand, gaf han dermed mördaren ett våldsamt slag i hufvudet; och straxt derefter ankom tillkallad polis, som förpassade brottslingen i fängelse: Men det sår i hufvudet, som hr Pryse tillfogat honom, förorsakade honom så svåra plågor och var af så farlig beskaffenhet att han från fängelset måste föras till ett sjukhus: Vi hafva alltså fred? frågade en person häromdagen en fransk statsman, som står händelserna mycket nära. Nej, men vi hafva icke krig;, blef svaret.