Dagens Nyheter – 23 maj 1867, sida 3

magården; som var en slags fogdegård, när serskildt fogde var förordnad för Kopparberget. Denna gård låg längre norrut; och i riktning mot densamma aflägsnade sig grefven; Han syntes dock snart ändra kosa och slå in på en stig; som ledde nedåt ån. XI. I Engelbrekts hem. Engelbrekts hem skilde sig icke i något från hvarje annan bergsmans. I dagligstugan eller det rum, der han först inträdde, gick på sedvanligt vis en väggfast bänk omkring rummet, i hvars ena ända ett stort bord stod framför bänken med tvärsidan framför ett ställe på bänken, som med sina framspringande sidokarmar tydligt visade att det var högsätet; husbondens vanliga plats. Denna del af rummet var till venster om ingångsdörren; till höger i hörnet snedt emot stod spiseln; och vid sidan om den spinnrock vid spinnrock, tillhörande husmodren och hennes tärnor; hvilka der sutto om qvällarna och spunno; medan de blygsamt lyssnade till husbonden på andra sidan, hvilken; omgifven af slöjdande svenner och drängar, talade om män; som fordom lefvat och utfört storverk i Sverges land. Nu var det vid middagstiden; och bordet stod dukadt och väntade på husbonden och det öfriga husfolket. Men vid Engelbrekts inträde fanns ingen i rummet mer än hans hustru. Hon satt framme vid bordet med de sammanknäppta händerna hvilande derpå och hufvudet nedlutadt mot dem. Hon var försänkt i