Dagens Nyheter – 17 maj 1867, sida 1

Lagerbjelke dock i en vida mindre stötande grad än biskop Sundberg: Båda funno för godt att liksom ursaka riksdagen derför att den icke beviljat alla begärda anslag Sedan statsrådet Lagerstråle uppläst riksdagsberättelsen: höll konungen följande tal: Gode Herrar och Svenske Män! Den nya riksdagen har genomgått sitt första prof; Med spänd väntan afbidade nationen tidpunkten för dess sammanträde; med: oafbrute uppmärksamhet har hon följt fortgången af dess arbeten, Med Mig skall hon säkert erkänna dess allvarliga bemödanden att gagna ett älskadt fosterland: Vigtiga och genomgripande frågor hafva utgjort föremål för Edra öfverläggningar; och om än många af dem icke kunnat denna gång slutligen afgöras; skall dock Edert derå nedlagda arbete icke blifva fruktlöst: Med begäran om mitt bifall hafven I under riksdagens lopp anmält, att I, för Eder del; antagit ett från sistlidne riksdag hvilande förslag till ändring i 2 4 mom. Tryckfrihetsförordningen, i fråga om rättighet att af trycket utgifva vissa handlingar: Efter stats-rådets Hörande har Jag detta förslag till pröfning förehaft och dervid funnit godt att till detsamma lemna bifall; I fråga om statsverkets utgifter och fortsättningen af våra jernvägsbyggnader hafven I funnit penningeställningen fordra inskränkningar i en del af de anslag Jag af Eder äskat. Erkännande de svårigheter; som mött att bereda tillgångar för alla statsbehofven; är det mig en kär pligt att uttala min tacksamhet för Eder omsorg att heldre genom en ökad beskattning än genom ett utsträckt anlitande aflån betrygga jemnvigten mellan statens inkomster och utgifter: Riksdagens afslutande inom den i grundlagen afsedda tid; har endast genom Edert ansträngda arbete kunnat utan olägenhet ske; Denna änsträngning hedrar Eder lika mycket; som den varit af vigt för förtroendet till sakernas nya ordning: Med en större erfarenhet af arbetssättet och nödvändigheten att begränsa hvarje Riksdags hufvudsakliga verksamhet till ett mindre antal af samhällets stora frågor, hvilka icke-alla kunna på en gång lösas, skall; så hoppas. Jag; den åt Riksdagen tillmätta tid framdeles;lättare blifva tillräcklig: Med en varm bön; att: den Allsmäktige måtte framgent hålla sin skyddande hand öfver Sverges folk och land; och i allt skänka oss sin välsignelse, afslutar Jag nu denna Riksdag, och hemförlofvar Eder; Gode Herrar och Svenske Män, förblifvande Eder, alle samtligen samt hvar. och en i synnerhet, med all Kunglig Nåd och ynnest städse välbevågen: När konungen slutat tala trädde båda talmännen fram och kysste konungen på hand — en, ceremoni som från deras sida innehöll ett nedsättande af folkets representation: till. en lakej åt den andra statsmaktens chef och som väl borde vara bannlyst sedan konungen sjelf låtit på sin egen teater uppföra ett så dräpande gyckel med handkyssningsceremonien, som det i Riddar Blåskägga. Kl; 2 lemnade riksdagens ledamöter rikssalen och begåfvo sig till hvardera kammarens samlingsrum. Första kammarens talman uttalade till kammarens ledamöter sin afskedshelsning, hvarefter frih. Sprengtporten till talmannen öfverlemnade det af oss i gårdagens tidning omnämnda dyrbara album med porträtter af kammarens ledamöter, för hvilken gåfva herr talmannen uttaladefsin tacksamhet.