Dagens Nyheter – 16 maj 1867, sida 1

Hr Warion sade bland annat: aFolket har kommit hit för att yrka på att erhålla de rättigheter man beröfvat det, men det vill icke störta den monarkiska regeringsformen, det vill icke sätta våld emot våld. Om polisen kommer och häktar dem som leda detta mötes förhandlingar; så låt konstaplarne göra hvad de anse för sin pligt: hjelpen dem till och med. Förföljelse för folkets sak är en ära! Det är det skönaste bevis aristokraterna kuuna gifva oss på deras aktning för o8s, när de straffa oss såsom försvarare af engelska folkets frihet!4 Höga bifallsrop egnades åt detta yttrande: De hindrade mig ett ögonblick från att höra fanfarerna från gardesregementena som voro uppställda på gatan utanför parken: s Ordföranden lemnade härefter ordet åt hr Malthouse, som uppläste ett med stora stilar tryckt förslag till resolution, uppsatt af Reformsällskapet. I denna resolution hette det att man vidhöll allmän valrätt såsom den riktiga principen, men ville antaga det af regeringen framlagda lagförslaget, om derifrån borttoges de förbehåll och binder som mest strida mot sunda förnuftet. Mot dessa delar af lagförslaget riktade hr Malthouse sitt tal. Han tadlade med en märkvärdig rättframhet det befängda i regeringens lagförslag att utestänga från valrätt de män som betala sina kommunalutskylder genom sin byresvärd. Tealaren frågade i lika kraftiga som qvicka ordalag, hvarutinnan den menniskan som sjelf aflemnar sin skatt till uppbördsmannen är bättre än den som betalar sin skatt genom någon annan. ) Folket skrattar godt åt denna insinvation. Gardesdragonerna skulle höra detta friska skratt om de icke gjorde sådant väsende med sina horn och sin stora trumma. Hr Malthouse erkänner att det kan finnas; såsom aristokraterna sagt; ett antal råa ibland folket, men allt det råa är icke i parken; det finnes utom den så mycket rått element, att alla Englands förnäma klubbar deraf skulle kunna blifva förderfvade; Aristokratien vill att man skall akta parkerna och att de endast skola tjena folket att roa sig uti: Men hvarför använder aristokratien dem då till fält för revyer; vid hvilka man undervisar menniskor i konsten att utgjuta sina medbröders blod? Efter hr Malthouse uppstiger hr Bannister: Han säger: Atskilliga hrr i parlamentet ha sagt att det vore ej värdt att göra arbetsklassen delaktig i valrätten; emedan den till stor del består af drinkare; Ja, om det finnes en del drinkare bland arbetsklassen, så är det väsentligen föranledt af de lagar, desse herrar ha stiftat, och hvilka äro så beskaffade att en stor del af Englands folk måste förblifva okunnigt och oupplyst; Det är för öfrigt ej mycket grannlaga af den regering och representation, som tager skatt af bränvinstillverkning och af krogar, att utgjuta sig emot den last; af hvilken styrelsen sjelf till stor del lefver. — Folket, som är fi) Enligt lagförslaget skulle endast de som personligen betala stadsutskylder få välja till riksdagsman. Men det är vanligt i England att husegarne ikläda sig ansvaret för skatten för alla lägenheterna i huset (liksom bär fordom en arbetsgifvare ansvarade och ofta utlade sina arbetares utskylder.) Husegaren är sålunda ett slags biträde åt uppbördskommissarien och tåger en viss provision derför af sina hyresgäster. Det praktiska resultatet af regeringens förslag skulle blifva att i val af riksdagsmän icke komme att deltaga några andra än de som ega eller hyra ett helt hus. Vanliga hyresgäster skulle blifva uteslutna från valrätt.