Dagens Nyheter – 8 maj 1867, sida 1

Ett tal för allmän valrätt. Rörelsen för en representationsreform fortgår med oförminskad styrka i England — man kan till och med säga att den vunnit i kraft och utsträckning sedan den konservativa ministören framlagt ett reformförslag, som är så uppfyldt med förbehåll och inskränkningar, att; om det blefve lag, endast ett mycket litet antal medborgare skulle få valrätt, utom dem som redan ega sådan. Stämningen i landet har isynnerhet blifvit retad deraf att när det röstades i underhuset om en af regeringens inskränkningar i valrätten, så sveko omkring 40 af det liberala partiet sin ledare, hr Gladstone, och röstade med regeringen, så att denna segrade. Dessa affällingar röna nu ett allmänt ogillande. Hvarje dag hållas, på skiljda orter, möten, der tusentals — stundom hundra tusentals män komma tillsammans och uttala sina önskningar för en utsträcktare valrätt. Allt oftare får man dervid höra, att landet icke vill nöja sig med mindre, än att hvarje myndig, bofast, välfrejdad man skall komma i besittning af sin medfödda rätt att rösta på ombud i den lagstiftande makten, hvilken rätt ett litet antal sluga och maktlystna personer fordom med våld eller list stulit af folket och deras afkomlingar nu ej vilja återgifva utan nödtvång. Då äfven här råder ett likartadt förhållande, till och med efter den sednaste representationsreformen; och då isynnerhet i kommunalfråvor ett oerhördt missförhållande i rösträtten eger rum, till förmån för de rika, kan det hafva gagn med sig att inbemta, hvad en engelsk parlamentsledamot, herr Conolly, häromdagen yttrade angående dessa ämnen vid ett allmänt möte i London: Hr Conolly sade: Det finnes i detta land 6 millioner fullvuxna män, hvilka bidraga till dess välstånd, befordra dess bästa — och förutan hvilka landet icke skulle kunna bestå. Icke en enda af dessa 6 millioner har en röst. Hela rösträtten ligger i bänderna på 1,200,000. Det tyckes mig vara alldeles klart att de 6 millioner, hvika nu stå utom konstitutionens råmärken, äro lika berättigade att vara inom dem, som de 1,200,000, hvilka nu besitta värdigheten af att vara politiska medborgare. Om hvarje fransman kan rösta, om hvarje tysk får rösta, om hvarje schweitgare, hvarje infödd och äfven hvarje naturaliserad amerikanare får utöfva rösträtt, hvad finnes det då för skäl till att undanhålla detta lands intelligenta och idoga befolkning denna rättighet? Allt diskuterande om förändringar och förbättriogar i vallagen är att strida om påfvens skägg; vi äro alitför mycket böjde att glömma sjelfva den hufvudprincip, från hvilken vi skola utgå — oinskränkt valrätt för detta lands befolkning. Man har ännu icke gjort något enda ärligt försök att gifva oss denna frihet, då vi jJemnföra, hvad som blifvit föreslaget, med hvad som skett hos många andra folk; Man begär att vi skola betala skatter, man begär att vi skola upprätthålla rikets storhet, att vi skola arbeta från vår tidigaste barndom till vår sena ålderdom, och hvilken ersättning ger man oss väl härför? Slafveri medan vi hafvå vår a:betskraft i behåll; och fattigdom då vi icke längre förmå arbeta! Derför torden J icke klandra mig, då jag säger att regeringens reformförslag står långt under mitt begrepp om frihet. Den första punkten i regeringens förslag innehåller att ingen