—— ENGELBREKT ENGELBREKTSSON. HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÄCE. FÖRSTA DELEN. (Forts. från föreg. Af.) Här hade hon skött den unge Herrman från dennes första uppträdande i Engelbrekts hem, och svennens tidigaste minnen knöto sig omkring denna gamla qvinna fullt ut lika mycket som omkring hans fosterföräldrar. Derför betögs ynglingen af en sådan oro, när han af samtalet mellan Agnes och fogden hörde; hvarom fråga var, derför sprängde han mu fram öfver stock och sten, der det var någon möjlighet att tvärt genom skogen eller öfver fältet förkorta den krokiga byvägen. Det enda som oroade honom var; om fogdefolket tagit en annan väg från Hamra och möjligen således begifvit sig tillbaka till Borganäs; ty Hamra låg då, såsom ännu i dag, norr om Häåfran. Men var detta händelsen, -måste han fortsätta vägen ända fram till Hamra, för att sedan sjöledes kunna förfölja sin fiende. Allt berodde på hans hästs snabbhet, men han kände dennes styrka och uthållighet, och han klappade förtroendefullt djurets skummiga bogar. Han skulle; han måste hinna fram i rättan tid, antingen det sedan blef att fullfölja sitt mål öfver sjön, eller att rida tillbaka till stora lands vägen, — han borde äfven i detta senare fall komma före fogden. Med otrolig hastighet tillryggalades vägen