Dagens Nyheter – 15 april 1867, sida 1

RNA AA ER Junda än i någon annan tidning. Vi anhålls att få förklara orsaken härtill. i Anronserna i en stockholmstidning äro dels sådana som endast innehålla meddelanden fö! Stockholms invånare och dels sådana soft äfver behöfva bekantgöras för landsortens inbyggare I andra fidningar måste en annonsör betals lika mycket antingen har blott annonserar fö! Stockholm eller både för Stockholm och lands. orten. Om detta system vore användt i Da: gens Nyheter, skulle sålunda en annonsör nöd: gas betala lika mycket för att få en annons tryckt i 3,300 exemplar; hvilka utdelas i hufvudstaden, som för att få dön införd i de 7,250 exemplar, hvilka nu utgöra tidningens hela upplaga. Detta är en orättvisa och obillighet; och vi håfva detföre redän under förra året bestämt ett lägre pris för annonser, som endast atse hufvudstaden, än för sådana annonser, hvilka afse äfven landsorten. oo Föt att nu undgå ett alltför stört besvär och tidsspillan under nätterna, då tryckningen pågår, med borttagande af ön del annonser och itisättande af ändra, blir tidningen hädänefter anordnäd på det sätt, som dettå nummer utvisar, vid sådana tillfällen, då aänhodserna äro mycket talrika, och vi utgifva då tidningen i en upplaga för landsorten och en ånnän för Stockholm. Ur landsortsupplagan uteslutes Minneslistan; kungörelserna om en del offentliga nöjen, saint annonser om rum att hyra i Stockholm; öm tjensökande derstädes, om försäljning åf hvårjehanda varor och effekter, å hvilka säljaren icke väntar sig reqvisitioner från landsorten o. 8: v. Dessa kungöranden och annonser sätta vi i Stockholmsupplagan på särskilda tillägtsspalter, utanför texten och hvilka icke blifva synliga i landsortsupplagan. Den nya anordningen medför för våra prenumeranter i landsorten den, fördelen, att:de i stället för annonser; af hvilka de icke kunna hafva något intresse, erhålla mera text och för en stor del annonsörer den vinsten att deras annonser i begge upplagorna blifva införda på ställen dersde mera falla tidningens läsare i ögonen än hittills: Hr Arneldsons kensert förl. lördag i Adolf Fredriks kyrka, var, såsom de flesta kyrkokonserter der orgeln ersätter orkestern, något enformig till progråmmet, men lyckäd i afseende på exekutionen, och huru kunde den våra annat, då lyriska scenens förnämsta prydnader uppträdde med soli? Konsertgifvaren återgaf en af de skönäste arierna ur Mendelsohns oratorium Elias, äfvensom en herrlig, men allt för kort kyrköaria af Händel, samt en aria skrifven af framlidne käpellmästaren Utini vid denna kyrkas invigning 1774 den 27 november. Om den sistnämnda arian, såsom tillfällighetskomposition, icke kan jemföras med de bådå förstnämnde arierna i afseende på rik inspiration, så är den dock hållen i en klässisk, ädel och ren stil med ett ståtligt recitativ; det alltför starka orgelackompagnementet borttog emellertid ganska betydligt af denna sångs effekt. Herr Arnoldsons sannt religiösa och musikaliska föredrag hade förtjent stormande bifall, meh då det ej är brukligt att högljudt gifva gmitt bifall tillkänna i kyrka, gafs bifallet så mycket varmare efter konBertens slut, då man trängdes om att få helsa och tacka den utmärkte och omtyckte sångaren. Fru Stenhammar sjöng arian: Hör mig Isräel tr Elias med den pietet och värma, som alltid utmärka denna älskliga sångerska, och fru Michaeli presenterade för åhörarne aftonens ädelsten: en aria af Händel, på ett så hänförande sätt att mar skulle tro den vara instuderad af kompositören sjelf, Hr Behrens, hvars förträffliga stämma klingar jika skönt i kyrkan som på teatern, återgaf med säkerhet och elegans en ståtlig bas-aria ur Händels Jadas Maccabseus; äfvenså sjöng han tillsammani med hr Willman den märkvärdiga duon för tvenne basröster ur Händels orat. Israel i Egypten, hvilken gjorde en ypperlig effekt. (Kan man aldrig