Dagens Nyheter – 12 april 1867, sida 2

och skaffa er varma kläder och ät ett dugtigt mål mat; Han räckte fram sin hand, men Robert mottog den icke. — Jag är icke värdig att vidröra denna hand, mumlade han. Men jag tackar er uppriktigt och bhjertligt. — Tacka icke mig; utan honom som sände mig hit. Ödmjuka er inför honom och anropa honom om kraft att hädanefter föra en honom behaglig lefnad. De åtskiljdes: Robert gick med långsamma steg och måste ofta stanna för att hemta andan, hvarvid en ihålig hostå; som vittnade om att han hade en sjukdom somm ännu kallas eden obotligas, lät höra sig. Han, som under flera år njutit en otillräcklig föda; intog denna afton: en verkligen god måltid sant sof den följande natten i en varm och mjuk bädd. Dock tvifla vi på att hans sömn var ljufvare än den mans, som, ehuru så starkt frestad att afvika från den kristliga pligtens väg; hade ställt sig det gudomliga budordet, Om din fiende hungrar; så föd honoms, till noggrann efterrättelse. . Några få veckor efter den händelse vi sednast berättat, afled Robert Blackburn och gick att aflägga räkenskap för sina handlingar inför den domare; som är barmhertig men på samma gång rättvis; Vi göra inga reflexioner; vi säga blott: Det onda förgår men det goda varder beståndande (SLUT) fr a rm mad