Dagens Nyheter – 12 april 1867, sida 2

frih, Bildt m. fl; förkastades med 60 röster mot 28. . Vidare godkändes statsutskottets utlåtande AE 66, i anledning af sist församlade statsrevisorers berättelse, med undantag deraf att tventie föreslagna skrifvelser, den ena angående en badanstalt vid Carlberg, den andra rörande uppköp af ved vid Göta hofrätt ogillades såsom. grundade på alltför obetydliga anmärkningar. Derpå förekommo åtskilliga lagutskottets betänkanden, bland andra JM 53 afstyrkande väckta motioner om upphäfvande af samvetstvång i afseende på vigsel, dop och nattvard; och vann hvad utskottet bemställt i förstberörda hänseende kämitarfens bifall, efter det Hr Landgren i änledting af hir Gegerfelts och Beörgstedts uttalade önskan om återremiss i ändamål att erhålla ett för civiläkterskapets utsträckning mera gynnsamt utlåtande, afgifvit den försäkran ätt mödgiffåndet af rättighet för der, som presterna inskrifvit i kyrkböckerna att slippa låta välsigna sig af prösten, såsom Jösuw Christi tjenare, ofelbart skulle leda derhän, att svenska staten snart helt och hållet upplöstes. Att borttagande af prestera välsignelse kunde hafva sådäna förfärliga följder, derpå lemnäde i gårkla tiden Roms historia och i nyare tider Fratikrikes varhande exempel. Sednare delen afutlåtandet; förordandet bibehållande af straff för uraktlåtande af dopoch nattvardsceremonierna, blef ätah anmärkning gillad: Andra Kammaren. Konstitutionsutskottets förslag om ändring i 185 mom. tryckfribetsförordningen blet uf kammaren gilladt; Utskottet har föreslagit borttagande af den punkt som stadgar att tryckeri icke får anläggäs på längre afstånd från en stad än 22 mil; Etttillägg i 3 tryckfrihetsförordningen, hvilket hr P. de Laval motioneråt och hkvärtill utskottet afstyrkt bifall, blef icke af kammaren godkändt. Vidare beslöt kämmäåren i öfverensstämmelse med hvad tillfälliga utskottet J4 2 tillstyrkt; att hos k. m:t anhålla det länsmännens fribrefsrätt må blifva utsträckt till äålla bref; som de afiåta till embetsverk eller foyndigheter samt embets: och tjenstemän i ärenden, som angå det allmännas tjenst. Härefter uppstod en ganska långvarig diskussion om huruvida man skulle till behandling företaga det för andrå gången bordlagda förslaget till ärbetsordting eller icke. Hr de Mare yrkade återremiss, emedan ärendets afgörande endast derigenom kuid6 lagligen blifva uppskjutet. Efter föycket ofdande, kom man till den slutsatsen att det icke gerna gick an att kringgå grundlagens stadgande att ärende; då det 3:dje gången förekommer, ovilkorligen måste afgörås: Då man kom till den punkt hvati den ordöäing, i hvilken kammatens ledamöter skola sitta, är föreskrifven, föreslog hr Lemehen att det måtte lemnas hvar och en fritt att taga plats hvår hån behagar. Nu finds visserligen inga mera skarpt åtskiljde politiska partier; men det kan komma att finnas sådana och för sådant fall är det bäst om mån får sätta sig bland lika tänkande. Hr Pehr Nilsson i Espö avsåg att rhan skulle nödgås byra plats för hvarje ny frågas föredragande om man alltid ville sitta bland lika tänkande. Hi de Mare yrkade återremiss: män bör icke reglementera för fiycket, menade han: Öfrige talare; som yttrade sig, funno det vara med god ordning öfverensstämmande ätt hvär och en har sin gifna plats. Kammaren beslöt att platgerna skolå vara i arbetgorduving bestämda. Stadgärdet i förslagets 13 8, att nerligen ledamöterne skola begära ordet af talmannen och yttra sig i der ordning dö blifva uppro pade, men att konungens rådgifväre ega erhålla ordet, så snart d6 sig dertill anmäla, föranledde en gauska roånde diskussion. Herr Jöns Päåkrson tyckte att rådmännen ieke borde ha något företräde framför kaminarens medlemtnar. Herr Ståaf uttelude den åsigten, som gillades af flere talare hvilka uppträdde efter homo, att hvar och en bör offemuligen begära ordet, på det aäft man Må ha nmågörlvida reda på när man kommer i tur att yttra sig och på det ätt mad må ha föll garanti för avf man verkligen blir uppropad i den ordning hväri fran anmält sig. Hört Hedlund menade att herr Jöns Pährson, om han vore statsråd, skulle fiona ganska obehagligt att nödgas sitta och höra på