Dagens Nyheter – 9 april 1867, sida 2

tämda vildar; en blandad hord af zulus eller nafites och folk af Nyassa-stammen, spärrade ägen för honom: De sednare voro beväpnade ed pil och båge; zulus med den traditionela kölden, spjut med breda klingor och yxor, Livingstones sällskap voro nio eller tio beräpnade med gevär; hans med bössor beväpnade Jahanna-män rastade med eftertruppen på långt stånd. Mafiterna började genast striden. Det var ingen dagtingan, ingen möjlighet att undvika strid. De uppgåfvo sitt stridsrop och rusade framåt, slående på sina sköldar med spjuten. Då Livingstone och hans följeslagare lade sina gevär gill axeln för att gefyr hejdade de sig för ett ögonblick. Livingstone gaf eld och tvenne zulus föllo döda till marken. Hans män gåfvo derefter eld, men utan resultat: Han höll just på att ladda om sitt gevär, då trenne mafiter, dolde af krutröken, rusade på hoaom. Intet motstånd gjordes eller skulle kunnat göras, ett hugg af en yxa, tillfogadt honom bakifrån, dödade honom ögonblickligen; Han föll, och hans betäckning flydde, gripen af fruktan och fasa. En af de undflydde undkom och det är han — Ali Maasa, chef för hans bärare — som afgifvit denna berättelse: Sällskapet hade lemnat Nyassas vestra strand för omkring fem dagar sedan: Man hade utgått fiån Kampunda vid sjöstranden och der qvarlemnat en afdelning hinauiska soldater dödligt angripne af rödsot. Levingstone hade förafskedat de andra soldaterna vid Mataka; och hade rastat vid Marenga, der man hade varnat honom för att framtränga vidare; Nästa station var Maklisodra. De genomströfvade nu ett slätt tätt skogbevuxet land, hvars jemnhet alltemellanåt afbröts af mindre kullar. Skådeplatsen för den sorgliga tilldragelsen tyckes hafva varit någon oppen plats i skogen. Levingstone gick, såsom vanligt, främst, och hade sina nio eller tio öfvade skyttar i back och bäl efter sig. All Moora var på god väg att upphinna tonom och hade qvarlemnsat sina egna Jahannamän att rasta i eftertruppeu. Plötsligt fick han höra Levingstone varsko siva män att mafitår voro i annalkande. Mäonen i sin ordning vinkade åt Moosa att skynda framåt. Moosa hade just upphunnit säll. .,et och lagt sig ned på knä bakom ett träd för att gifva eld, då haus. anförare föll. Då flydde han allt hvad benen kunde bära honom samma väg som han kommit. Hans Jahauna-män bortkastade sina bördor och flydde med honom ix i den tätare skogen. Om mafizerna verkligen tågade förbi Moosa, är hans och hans folks räddniug sannerligen underbar. Vid solnedgången lemnade de emellertid med stor fruktan sin tillflykt i skogen och återvände till det ställe, der de hoppades finna sin packning. Den var dock borta, och med ännu större rädsla framsmögo de nu till det ställe, der deras slagne anförare låg. Ett litet stycke framför honom lågo de tvenne grymme Zuluskaffrer, hvilka fallit för hans välrigtade skott. Fyra medlemmars af expeditionen lik lågo spridde här och der. Ett enda hugg hade dödat dr Livingstone. Han hade icke något mera sår, än detta gapande, ohyggliga huegsår. Att döma af beskrifningen måste det hafva afskurit naekbenet och ryggmärgen samt trängt när stan ända fram till strupen. Han var nästan halshuggen. Döden var lätt och hastig och dr Livingstone var salltid redoe, Mafiterna hade visat sig ysu vördnad för hans lik, ty de hade endast beröfvat honom hans yttre beklädnad. En graf uppgräfdes med käppar och han jordades på samma ställe, der han föll. En rapport af en månads sednare datum, eller af den 26 januari 1867, från dr Seward till lord Stanley, upplästes äfven. I denna sednare framkastas ätskilliga tvifvelsmål mot Jabanna-männens uppgifter och angifver ett svagt hopp om, att hela mordhistorien ju möjligen kuude vara hopsmidd af berättaren för att dölja hans feghet att öfvergitva sin anförare. Vidare upplästes ett bref från dr Kirk till dr Seward, hvari åter detta hopp till en väsendtlig del skingras och hvari förordas afsändandet af en expedition till ort och ställe; för att anställa vidare. efterspaningar. Iketsägelser, Pariser-tidningen Monitören offentliggjorde häromdagen en förteckning öfver de belövingar, hvilka tilldelats. dem som utmärkt sig för mod och sjelfuppoffring under CN