Dagens Nyheter – 9 april 1867, sida 2

alla dessa arrangemanger, såg han upp för första gången och fästade en blick på sin klients aulete: Han utseende förrådde en viss intelligens, men var föga egnadt att ingifva förtroende. Han hade ett listigt uttryck i sina små, gråa ögon, och det inställsamma leende som åtföljde, snart sagdt; hvarje ord han yttrade; skulle ha manat en uppmärksam iakttagare att vara på sin vakt: Robert Blackburn hade emellertid ingen anledning till att iakttaga försigtighet; han kände sin man och hade valt honom till sin advokat; emedan han visste att han besatt vissa egenskaper, som herr Freestone och Thornway, icke skulle ha gillat: — Nåväl, gamle gosse; yttrade Robert: Jag har genomgått den här förklaringen; som vi uppsatt: Den är bra, Jag måste på de skäl, som deri finnas anförda, bli förklarad urståndsatt att för närvarande betala mina skulder; utan att derföre försättas i konkurstillstånd; eller huru? — Min bäste herre; genmälde herr Crafton med sitt vanliga leende, jag måste till min ledsnad säga er; att det icke kan komma att gå så lyckligt; som vi hoppats: — Hvad menar ni? utropade Blackburn; jag har verkligen icke vetat förr ätt ni brukar roa er med att skämta; — Jag skämtar aldrig; min bäste herre; svarade advökaten med så mycken värdighet Han förmådde antaga; mitt yrke är dertill alltför allvarsamt; som sagdt, jag är ledsen öfver förhällandet; och jag tror att ni äfven skall blifva bedröfvad; så snart jag hunnit närmare förklara