LXXX., Robert Blackburn satt på sitt kontor och hade en mängd papper framför sig: Vi ha ilia tecknat hans harakter, om någon af våra läsare tror att han af verklig håg och böjelse valt denna sysselsättning; Dock spelade ett leende på hans läppar, hvilket häntydde på att han fann ett visst nöje uti hvad han hade för sig: t oo — Godt, sade han; i det han lade ett papper ifrån sig. Min advokat är en ypperlig Karl: Han har på detta pappersark bevisat att jag är en förtjenstfull och ordentlig ung man; som fallit ett offer för de dåliga konjunkturerna: Han talar om att priset på virke helt plötsligen föll, just då jag hade ett stort förråd deraf; uppköpt för ett temligen högt pris. Hvarifrån han fått den iden; vet jag icke; men den är förträfflig: Emellertid är det bra att ha någonting att, som man säger; slå i halsen på sina fordringsegare, när da blifva alltför näsvisa: i: Men det är besynnerligt att icke Crafton kommer. Efter att ha fortsatt sin monolog en stund; hörde han en knackning på dörren. — Ahl der är nu Crafton ; . : Stig in! En läng och smal man; klädd i svart drägt; inträdde; Han hade i sin hand ett slags portföj; hvilken; efter hvad man på vissa tecken kunde se; innehöll rättshandlingar: Han stängde sakta dörren; gick fram till bordet med jemna och försigtiga steg; slog sig ned på en stol midt emot Robert Blackburn; läde portföljen i knäet och ställde sin hatt bredvid sig på golfvet; Sedan han fullbordat