Dagens Nyheter – 26 mars 1867, sida 1

nedsättving af utgifterna för ministerstaten;, och den tredje genom motion rörande atelierbyggnaden samt om fribet för enskilda andaktsöfningar, att man icke bar anledving! hysa någon tvekan om deras röster i morgon. Hr Blanches ställning är också, i följd af bans sntecedentia, gifven; ehuru han icke yttrat sig vid denna riksdag. Men hrr Adlersparre, Fock, Gripenstedt, Kinmanson, Meijerberg, Leffler, Sjöberg Svanberg och Stråle — hvad andas bårn äro de? Det kan icke begäras att de alla skola yttra sig öfver hofbållningsanslaget. Men de som icke bafva tillfölle att yttra sig öfver detta måtte i stället kunna låta sina kommittenter :;veta deras mening om nödvändigheten eller icke nödvändigheten af att gifva ut 479,000 rdr om året för att i utlandets större städer furstligt underhålla åtskilliga väleller högvälborna herrar, hvilka nära sog aldrig göra det ringastegagn åt Sverge. : Om-de: bevilja: dessa 1479,000 rdr; eller om de icke yrka en så stor nedsättning i anslaget, som friherre Liljencrantz föreslagit, så har man rätt att fordra att de låta sina kommittenter känna deras. skäl för sitt handlingssätt på det att kommittenterna må kunna bedöma om det är skäl att välja dem till riksdagsmän igen en annan gång eller att hedra dem med. andra förtroenden. I första kammaren kan man af Stockholms; representanterne justitieministern frih. de Geer I och sängkammar-ministern frih, Bildt icke vänta att. de skola-afslå hvarken det ena eller det anI dra anslaget som regeringen äskat. Icke heller kommer hr Wallenberg att säga nej till de äskade anslagen för hofbållningen eller utrikesdepartementet, ty han har i statsutskottet tillstyrkt dem — och han skall sjelf blifva finansminister, säges det, Men br Schartau? Han hör ju till de sparsamma och sjelfständiga! Beträffande anslaget till gevärs anskafande, så förnimmes att åtskilliga riksdagsmän äro böjde för att gå längre än statsutskottet föreslagit och bevilja en större summa; att utgå redan i år; oaktadt det finnes fem å sex hundra tusen rdr liggande sedan gammalt till gevär. Konungen och friherre Gripenstedt visa mycket starkt intresse härför — den sednare lärer nödvändigt vilja att gevären skola anskaffas från utlandet, emedan det skall erfordras så dyrbara maskiner för att tillverka dem. Det första som åligger ifrarne för stora och skyndsamma gevärsanslag är att visa hvad som gör dem nödiga. Fins det någon makt som bar förrådt åtminstone någon skymt af afsigt att anfalla :oss, eller som har någon anledning dertill? Konungen har i sitt trontal och utrikesministern i svaret på baron Raabs interpellation förklarat att ingen fara hotar. De härvarande utländska sändebuden och Sverges ministrar vid fremmande hbof ha lika litet aning om att ofred är på färde. Alla de större makternas regeringar ha nyss uttryckligt försäkrat att det ej finves anledning att befara något krig. Hvar finnes då den der nödvändigheten att hasta så mycket med gevärs anskaffande; att de svenska faktorierna ej ens skulle lemnas tid att skaffa sig nödiga maskiner? I stället för att uppgifva någonting, som visar att någon makt har för afsigt att anfalla oss, hänvisar man till att andra makter reorganisera sitt försvarsväsende och skaffa nya gevär. Sådant har skett efter hvarje större krig; emedan kriget alltid gifvit nya lärdomar; men icke har något nytt krig omedelbart derefter utbrutit, fastän mäkternå vidtagit förändringar i sitt försvarsväsendes organisation. — Med gevärsanskaffningen går det icke fort derute. Man inskränARNE SAN RE RESER dr VISSER EOS