Dagens Nyheter – 26 mars 1867, sida 1

nade; och bebandlar mig alldeles såsom vore jag hennes bror. Och nu är jag mycket oftare i hennes sällskap än förr. Jag afhöll mig från all sammanvaro med herr Freestones familj, såsom ni väl minnes, till dess att den välvillige mannen slutligen blef stött på mig och upphörde att bjuda mig till sig. Men sedan han blef sjuk; har ett helt annat förhållande inträdt; och det synes mig omöjligt att hädanefter ställa mig på det afstånd; som jag förut iakttog. — Om så är; min käre gosse; yttrade Mary; blir det nödvändigt för dig att vidtaga en kraftigare åtgärd; Jag känner din karakter och vet att du är i stånd till allt, hvad pligten kräfver: Du måste lemna den plats, du innehar hos herr Freestone: : — Och låta er åter försjunka i fattigdom och nöd, utropade den unge mannen. Nej, min mor! Heldre vill jag dö. — Tänk icke på mig, bad modren. Gud har aldrig öfvergifvit mig och jag är säker på att han äfven fortfarande skall vårda sig om mig: Tror du väl, mitt barn, att jag vill lefva i välstånd på bekostnad af din lefnads lycka? — Tala icke så, min mor! svarade Frank i en bedjande ton: Äfven om jag vore viss om att jag kunde förtjena lika mycket på annat sätt, skulle jag ej kunna handla i öfverensstämmelse med ert råd. Det vore omöjligt för mig att flytta från herr Freestone, som gjort mig till hvad jag är. Jag kan icke vara nog otacksam att lemna honom nu, när han börjat få verklig nytta af mig: — Om du tror att han skulle komma blifva i någon mån lidande derigenom att du lemiar