Dagens Nyheter – 22 mars 1867, sida 2

illen plats vid konungens sida icke blott i sängkammaren, utan i statsrådet. Hvarföres, så har ju grefve Posse kunnat säga åt sig sjelf, askulle icke jag kunna komma dit, likaväl som hr Pehr Jacob von Ehrenheim: Begge äro vi godsegare och jurister; utan att hafva varit i statens tjenst, och således har han i dessa afseenden intet företräde framför mig. Men jag är grefve och komrmendör, han blott simpel adelsman och var endast riddare. Mitt skånska folk har hedrat mig med flera prof på högt förtroerde, deribland att vara ordförande i skånska bypoteks-föreningen. Riddarhuset först och andra kammaren sedan hafva hedrat mig med deras förtroende, då de gjort mig till ordförande i statsutskottet, men f. d. statsrådet och landshöfdingen Fåhreus till endast vice ordförande; Konungen har ock bedrat mig med sitt förtroende, i det han mer än en gång, med förbigående af landshöfdingen Troil, förerdnat mig att vara ordförande i Malmöhus landsting, der jag ock så bedrifvit, att, med endast ett undantag, blott höga aristokrater och byråkrater blifvit valda till riksdagsmän i första kammaren: Och konungen har gjort än mer. Men det bliftillsvidare min hemlighet. Nej, det blir det icke helt och hållet. Vi skola omtala; hvad vi i det afseendet veta, på det att de, som verkligen iubilla sig att grefve Posse kan tillhöra någon verklig opposition, må veta hvarest de hafva honom: Såsom vi minnas, gjorde konungen sistlidet års sommar, kort före riksdagsmannavalens början, er resa till Bäckaskog i Skåne på blott några få dagar och med en särdeles liten omgifning. Man undrade mycket öfver ändamålet med denna kurir-resa. Den hade ett sådant af särekild vigt. Att kalla grefve Posse till Stockholm hade kunnat väcka uppseende, helst då det behöfdes långvariga, enskilda öfverläggningar med honom i fullkomligt ostörd ro. Så saart konungen kommit till Bäckaskog, blef också grefve Posse genast ditkallad, isen ingen annan, icke ens gunstlingen Tornerhjelm. Det var också nu icke blott fråga om att roa sig. Och grefve Posse hade enskilda öfverläggningar med konungen i tre dagar. Suart efter deras förlopp, skyndade konungen åter till Stockholm. Resans mål var vunnet. Vi veta naturligtvis icke, hvad scm afhandlades emellan de höga herrarne. Men vi veta, huru Malmöhus läns kndsting valde riksdagsmön och att grefve Posse icke sparade någon loflig ansträngning, för att sjelf kunna komma in i andra karmmaren, som äfven lyckades med den skånska adelns t:llhjelp. Tror man nu, att en sådan man kan vara chef för en opposition i folkets intresse, så är man mer än lofligt enfaldig. Han brukar visserligen, när han anser sig behöfva det, ikläda sig enkla fasoner och tsla halfhögt om besparingar. Han kan då äfven vara ganska förbindlig, till och med mot bondriksdagsmän. Men man bör komma ihåg, huru han vid 1865 års riksdag motarbetade representationsreformen, derföre att han ansåg denna skola hafva ett fullständigt bonderegemente till följd, och att ban yttrade sig med stor ondska om dem af riddarhusets ledamöter, som röstade för reformen ). Man bör ock komma ihåg hans vid innevarande riksdag väckta motiop, att lägga en mängd af våra mindre städer under landsrätt: Meningen härmed var att lura bönder, som nan säger, men visserligen icke någon ömhet — han har icke stort förråd af den känslan för gemene man — om städernes innevånare; Han fruktar alltjemt för, att bön) Under diskussionen på riddarhuset den 7 december 1865 — således för mindre än 1!3; år sedan — yttrade grefve Arvid Posse, enligt de af ridderskapet och adeln af trycket utgifna protokollerna, sid. 193 och 194: Jag anser mig pligtig endast förklara att jag, efter noggrann pröfning af försla get, befann detsamma omkullstörta det bestående utan att förmå skapa något hållbart nytt, och at! det sålunda skall för ett älskadt fådernesland med: föra ofred och olycka. — — Vinner det åter pluralitet inom detta hus, och derigenom blifver vår grundlag, måste hvar och en, som skänkt det sin röst, dela ansvaret med regeringen för följ derna. Blifva dessa för landet olyckliga, så kar väl knappt tyngden af eder börda minskas af der omtänksamhet, hvarmed ni redan nu erkännen at förslaget lider af betydande och vådliga brister Jag upprepar det, det är I, mina herrar! och re ss AR Pan a dAaang Ann häna daAatgtr ARA -—mm Li Re AA FH APA,